Inte som jag hoppades

När jag började känna mig något bättre och hoppades att "nu vänder det", så blev det tyvärr ett nytt bakslag. För 10 år sedan ramlade KM, for tvärs över sovrumsgolvet på rygg och fick otroliga smärtor i ryggslutet. Efter besök på akuten med åtföljande röntgen, visade det sig att han fått en fraktur på 12:e kotan i ländryggen. Det dröjde många veckor innan smärtan gick över och har känt sig skaplig tills för ca 3 veckor sedan då han började klaga över svåra ryggsmärtor igen (inget fall den här gången) och förra måndagen blev det ambulans till akuten. Ett besök som varade 10 timmar och efter röntgen visade det sig att han har kompressioner mellan kotorna i ländryggen och fick smärtstillande. Nu tycks inte tabletterna hjälpa utan jag får ta ny kontakt med vårdcentralen i nästa vecka. Eftersom han har så ont, kan han inte stå upprätt och det gör att jag är rädd att tappa honom när han behöver min hjälp. Jag har fortfarande problem med min handled, trots att det nu är 1 år sedan jag bröt den och opererades.  Vi har hemtjänst 5 gånger per dygn och kan larma vid akut hjälpbehov, men ibland känns det tungt.Vi har ännu inte fått något besked om vår ansökan att prova växelvård igen.

Lördag/söndag ska KM vara ensam för första gången, dvs ensam över natten. Vi får se hur det kommer att gå. Jag har begärt 2½ timma extra tillsyn vardera dagen. Själv ska jag åka till Eskilstuna för att delta i  Stickas lokalföreningsträff för Vetestickornas räkning. Det ska bli mycket trevligt.

Så mycket stickning har det inte blivit under tiden, men nu har babykoftan blivit klar och ska överlämnas till beställaren i nästa vecka.

Så har jag börjat på min "Fritt etter Fana", som är min "kofta" hos FB-gruppen "Kofthäxorna". Jag stickar den i garnet Lima i färgerna blågrå och natur. Blir förmodligen ett mellanting mellan bolero och kofta, då jag tänker göra den midjekort. Känns som en trevlig stickning och jag räknar med att den ska bli klar till påsken 2012.

Tråkigt nog har jag varit ganska osynlig på bloggen och måste be om ursäkt att jag varit mycket dålig på att både läsa och kommentera andra bloggar. Märker att jag har mycket att läsa igen för att komma ikapp.
Önskar er alla En trevlig helg!

Vad händer här?

Ja, egentligen inte så mycket och det avspeglar sig på bloggen genom att det varit ganska tyst här. Inte mycket nytt att skriva om då veckorna känns inrutade med stickcafé på Vetekornet måndag och torsdag, vattengympa på tisdagar, online stickcafé på Facebook tisdagar och torsdagar. Däremellan hundpromenader, matinköp, matlagning och övriga hushållssysslor.

Tyvärr finns det inte mycket att berätta om vad som sker på stickfronten just nu. Mycket beroende på att fingrarna fortfarande är mycket fumliga och saknar känsel, vilket påverkar finmotoriken. Svårt att få stickorna att gå som jag vill och tycker resultatet inte blir bra. Har börjat på en Stjärnhop, men det blev inte bra, då jag använde strumpstickor i början. Igår på Vetekornet visade Kine hur jag ska sticka med magic loop. Ska prova det och hoppas det går bättre. Håller på med en halsduk till "Sticka för livet", en grupp som jag funnit på FB. Behållningen efter försäljning ska gå till Barncancerfonden. Stickar den i alpstickning, som inte kräver så mycket koncentration, men som kan bli litet tråkig i längden. Ett nytt projekt, en estnisk sjal i garnet jag fick från Cina, har jag fått lägga åt sidan. Mina fingrar klarar inte att sticka s.k. nupps, ([1 rm, 1 omsl] x3, l rm) i samma maska. På nästa varv stickas de 7 nuppmaskorna ihop avigt till 1 maska. Får troligen hitta en annan modell att sticka, som passar bättre till mina fingrar.

Ja, det ser inte så bra ut för mina fingrar just nu. Vid besöket hos arbetsterapeuten i tisdags fick jag besked att jag egentligen är slutbehandlad, men att jag får räkna med att opereras för karpaltunnelsyndrom i båda händerna för att få tillbaka känseln i fingrarna. Däremot tycker både hon och handkirurgen att vi ska vänta med ingreppet några månader för att jag ska återhämta mig och komma i balans med mig själv. Det har ju varit en mycket jobbig vinter, som har dränerat mig på både energi och livsgnista. Har fått tid för återbesök i slutet av maj för att se hur läget är då. Det bästa är att man inte släpper mig, så att jag måste börja om på nytt med långa väntetider.

Nu gäller det att ta nya tag och få positiva tankar. Det kanske är mer sol som behövs och det är bara att hoppas att våren snart är här. I morgon ska Theddy och jag besöka Hundforums nya anläggning invid Söderköping, där man har Öppet hus på eftermiddagen.

Önskar alla en bra helg!

Söndag kväll

Så har det snart gått en vecka igen sedan jag skrev på bloggen. Förstår som vanligt inte vart tiden tar vägen, men det har varit besök både hos ögonläkaren och fotvården med KM och för min del vattengympa i tisdags och stickcafé i torsdags. Fredagen innebar matinköp och apoteksbesök, så då försvann den dagen. Känner att min energi bara räcker till en aktivitet per dag utöver matlagning och stickning, som jag håller på med trots att det sticker i fingrarna hela tiden. Nu har jag fått en tid hos ortopeden som opererade min hand på onsdag för att höra vad han säger. Det är förmodligen karpaltunnelsyndrom, som blockerar mediannerven och påverkar att jag inte har någon känsel i fingrarna. Det värsta är att jag känner av problemet också i vänster hand och blir allmänt fumlig och har lätt att tappa saker.

Som tur är kan jag sticka litet varje dag och mina Sunday Swing Socks är nu färdiga. Nu försöker jag bestämma vad nästa projekt med garn från min stash ska bli. Först ska jag sticka färdigt de tre par Lovikka, som är beställda och där jag bara har tummarna kvar att sticka.





Håller ett öga på handbollsmatchen, där det glädjande står 26 - 23 till Sverige just nu. Efter matchen ska jag titta på Morden i Midsommer.

Årets första inlägg

Fattar inte riktigt att det redan är den 12 januari idag. Tiden springer ifrån mig och jag hinner inte ikapp den. Ja, det är den känslan jag har. Den här vintern har jag upplevt som ovanligt jobbig. Det började ju med handskadan den 6 november och därefter följde det eviga snöandet och skottandet, som aldrig tycks ta slut. Ca 1 dm i morse igen.

Nu har jag äntligen börjat att sticka litet igen. Det känns underbart, trots att fingrarna (på båda händerna) domnar hela tiden. Jag har verkligen saknat det. Nästa steg är att prova köra bil igen, men idag var det för mycket snö. Får ta det litet försiktigt i början, eftersom jag har manuell växellåda. Det är otroligt hur låst man blir, när man är van att köra själv. KM har fått använda sig av färdtjänst och det fungerar för det mesta. Investerade i en "dramaten", så jag har passat på att handla på hemvägen, när jag har åkt till centrum med spårvagn/buss. För att inte tala om hur mycket sopor som ska till återvinning det blir på två månader. Min bror och svägerska besökte oss under trettonhelgen och då passade vi på att åka iväg med ett stort lass till containrarna.

Idag har jag stickat färdigt pärlmuddarna jag började på i höstas. De är stickade i Indiecita färg 207 med guldbruna pärlor Gütermann Rocailles 9/0. Har också plockat fram ett gammalt UFO påbörjat i maj 2009. Det är Mystic Air Lace Shawl i Drops Kid Mohair. Hittar tyvärr inte alla mönsterdelar, så det kanske inte blir någon fortsättning på den stickningen.



Har gått med i en Ravelry-grupp 12in2011 , som jag tror passar mig.



Det är tänkt att jag ska sticka från min stash och sticka 12 projekt under 2011. Jag ska ta fram beskrivningar till 12 saker jag vill göra och matcha med garn från mitt förråd. Ska bli kul att se om jag lyckas.

Nyår 2011

Ja, så har det blivit nyårsafton 2010. Solen skiner och det är mycket vackert när jag tittar ut genom fönstret och ser all snö som fortfarande ligger kvar. Skönt att det inte snöar längre. Har varit jobbigt med all snöskottning, då jag inte kunnat göra så mycket själv utan fått förlita mig på vänliga grannar som hjälpt mig. Det blir en lugn nyårsafton för KM och mig. Värre blir det för Theddy av allt smällande och fyrverkerier. Han är inte direkt rädd utan skäller alldeles våldsamt när det smäller.

Tyvärr blev väl inte slutet av 2010 som jag hoppats. Ingen stickning på sju veckor är mer än vad jag klarar. I tisdags tog jag i alla fall fram min uppifrån-och-ner-kofta och stickade den färdig med ganska stor möda. Fingrarna har ingen känsel ännu och det var svårt att få dem att lyda. Envis som jag är stickade jag ärmarna färdiga och igår sydde jag i knapparna. Måste erkänna att jag är mycket nöjd med den och att den blev precis som jag tänkt mig. Gillar färgerna och nu gäller det bara att fålla upp de grå byxorna som jag har tänkt ska passa till.



Jag hoppas verkligen att jag ska komma igång med stickandet igen och tycka att det är roligt. Det är ju mitt sätt att koppla av och samla nya krafter. Just nu känns det bara jobbigt. Jag har ingen värk, men fingrarna domnar och det sticker i fingertopparna hela tiden. Försöker ha positiva tankar och hoppas det snart blir bättre.

Vill önska alla mina stickvänner och bloggläsare ett gott slut på 2010 och

ETT RIKTIGT GOTT NYTT STICKÅR 2011

Julen 2010

Kallt och mycket snö är väl det som kännetecknar julen 2010 och borde väl ge julstämning. Tyvärr måste jag erkänna att den rätta stämningen inte har infunnit sig i år. Främst beroende på att min handskada har hindrat mig från att göra de "traditionella" sakerna som jag förknippar med julen. Men jul lär det bli i alla fall och i morgon ska jag försöka pynta med ljus och ljusstakar. KM, Theddy och jag ska fira julen ensamma, så det blir mycket tv-tittande och litet julmat i form av skinka, sill och Janssons. Glädjande nog får jag sticka nu, men eftersom jag har dålig känsel i fingrarna, blir det inte så många varv åt gången. Hoppas snart vara klar med min randiga uppifrån-och-ner-kofta, som jag började på innan skadan.



Theddy och jag önskar alla våra vänner både två- och fyrbenta

EN RIKTIGT GOD JUL

3:e advent

I morgon är det redan 3:e advent och jag måste erkänna att jag inte har någon speciell julkänsla. Har bestämt mig för att "skippa" julen i år. KM och jag kommer att vara ensamma 0ch då kan vi bara ha det skönt och slippa alla "måsten". Ja, sill och en skinka blir det givetvis och några ljusstakar kommer jag nog att plocka fram, men i övrigt blir det lugnt. Några julkort kan jag inte skriva, utan det får bli julhälsningar i form av mail. Måste visa en bild på den vackra Amaryllisen, som jag fick av mina stickvänner.

Träffade arbetsterapeuten igår och fick beröm för att jag tränat bra. Jag tycker ju inte att det gått framåt, men hon visade att böjningen av handleden både framåt och bakåt hade förbättrats på en vecka med 4%. Såret har läkt fint men jag måste ha skenan några veckor till. Till min stora glädje får jag börja sticka försiktigt något varv i taget och använda fingrarna i stället för hela handen. Jag har provat och det kan gå. Tränar på den påbörjade disktrasan.

I torsdags besökte jag stickcaféet på Vetekornet, då det var dags att överlämna det vi stickat till Föreningen Omsorgsjul För Hemlösa i Norrköping. Det är tredje året som vi skänker bl.a. vantar, mössor, halsdukar och halvvantar, som vi hoppas ska värma stadens hemlösa. I år är det extra viktigt, då vintern är både tidig och kall. Plaggen delas ut nästa vecka då man bjuder de hemlösa på den tradiotionella julfesten. Så här såg det ut på bordet innan allt packades ner.

Mitt stora problem är att snöar för fullt idag. Tycker att vi har så det räcker. Den lösa snön kan jag klara med en hand, men när plogbilen lagt upp en stor, hård vall utmed gatan blir det inte lätt. Så här ser det ut från mitt fönster just nu.

Önskar alla en skön och trevlig 3:e advent!

Pepparkaksbak och 2:a advent

Idag har jag bakat pepparkakor, som jag inte gjort på en massa år. Inspirerad av Gunilla, som berättade om sitt pepparkaksbak och där jag svarade att jag alltid köper mina pepparkakor. Det är ju inte detsamma förstod jag och tog det som en "utmaning". Skaffade ingredienser och gjorde en deg i förrgår, som jag kavlade ut idag på förmiddagen. Receptet Eksta II finns i boken "Vinterns goda ting" av Anna och Fanny Bergenström.



Undrade om jag skulle kunna kavla med min vänsterhand. Nu hittade jag en liten kavel som jag använde som barn och det gick bra. Tog också fram olika pepparkaksmått som kommer från mitt barndomshem. Tyvärr var en del för svåra och gick sönder när jag skulle flytta över dem till plåten, så till slut blev det bara två storlekar av hjärtan och grisen.



Roligt var det och så fina i formen kanske de inte blev, men bra smakade de i alla fall. Tack Gunilla för "utmaningen"!



Snart är det dags att tända ljus nr 2 i adventsstaken och då blir det nybakade pepparkakor till kaffet.

Får inte glömma mina två ledord som jag fick av arbetsterapeuten i fredags: Träning och tålamod!!! Jag tycker ju att läkningen av min handled går så sakta, men hon förklarade att frakturen var komplicerad. Hon visade mig röntgenbilderna och nu förstår jag litet bättre att det kommer att ta tid.

Både positivt och negativt

Börjar med det positiva. Hos arbetsterapeuten igår blev jag av med gipset, som ersatts med ett avtagbart handbandage. Det har två skenor, den ena på ovansidan och den andra på undersidan av handleden. Fick träna att knyta ihop handen och sedan spreta med fingrarna. Oj så ont det gör. Ska följa ett träningsprogram varannan timme och återkomma om en vecka. Frågade givetvis när jag får börja sticka igen. Nu kommer det negativa: först om fyra veckor. Hur ska jag klara det? Känner ju redan stickabstinens. När jag protesterade, fick jag svaret "att vi får se hur det verkar om två veckor". Alltid någon tröst och en anledning att träna hårt.



Har tagit fram gamla böcker från 70-/80-talet, bl.a. "Indianvävning från Guatemala" och "Band", där jag hittar massor med inspiration till nya vantmönster, som jag ska nedteckna så snart jag kan skriva med högerhanden. Det är givetvis "Vantboken", som fått mig att tänka på att göra egna vantmönster. Ska bli kul att se om jag kommer att lyckas.

Igår var det också besök hos veterinären med Theddy. Det konstaterades att han blivit biten över ryggen, men att såren läkt så när som på ett, som fortfarande är litet infekterat. Han visade inga teckan på smärta vid beröring, vilket är ett gott tecken. Eftersom det gått så lång tid sedan det inträffade, ansåg hon inte att vi skulle sätta in smärtstillande eller antibiotika, utan hålla honom under uppsikt så inte infektionen blossar upp igen. I övrigt verkar han pigg och glad. Jag är bara tacksam att han inte var nyklippt utan har en tjock päls just nu, som nog skyddade honom från värre skador.

Hoppas jag klarar av att ta fram åtminstone en adventsstake att sätta i köksfönstret. En stake med levande adventsljus blir det i alla fall, som vi kan tända i morgon.
Önskar alla en skön och stämningsfull 1:a advent!

Ingen UFO-stickning just nu

Ja, all stickning överhuvudtaget ligger nere, då det är omöjligt med handen i paket. Har nog inte fattat tidigare hur beroende jag är av min högerhand. För att fördriva tiden tänkte jag lösa ett korsord, men det gick inte att skriva läsbara bokstäver med vänster hand. Till eftermiddagen har jag riggat upp garnvinda och nystmaskin för att nysta några härvor jag har liggande, så att jag kan vara med på Online Stickcafé på Facebook.

Har lämnat återbud till julmarknaden på Styrstadgården. Känner att jag inte orkar vara med. Tråkigt, men inget att göra något åt. Kine och jag får göra en utflykt dit eventuelllt på lördag.

Här skiner solen just nu, men eftersom det är kallt och risk för isfläckar får jag vara försiktig och hålla mig inomhus. Längtar efter Theddy, som kommer hem på torsdag. Får besök av Lotta, vår hundcoach, på fredag. Hon ska få checka hur Theddy reagerar tillsammans med mig vid möte med andra hundar. Han var ju med om ett riktigt trauma, när han skulle skydda sin matte. Nu mår han bättre enligt KM:s brorsdotter, som tagit hand om honom sedan överfallet.

Dags för en rapport

I morgon är det en vecka sedan min "olycka" inträffade. Eftersom jag inte tyckte det gjorde så ont, utgick jag från att handen var stukad. Önsketänkande förståss!! När jag på måndagen kom till min läkare på vårdcentralen, skickade han en akutremiss till röntgen och sa åt mig att åka till Vrinnevisjukhuset omgåera. Först efter röntgen och besök på akuten fick jag besked att handleden var bruten. Man försökte dra den rätt men efter en ny röntgen var det klart att det måste bli operation. Kl 12.30 på onsdagen infann jag mig på ortopeden och gjordes i ordning för operation. Till min stora glädje fann jag att samma ortopeder som opererat min höft i höstas skulle operera mig. Den ena läkaren utförde också min första höftoperation. Alltså tredje gången gillt!! Man har satt in en platta och 2 skruvar och nu får jag gå med gips några veckor. Det viktiga är att jag tränar mina fingrar enligt det träningsprogram jag fått.

Jag hade fått besked att jag skulle få åka hem samma dag, men jag blev tvungen att stanna kvar över natten. Greps först av panik då jag inte förberett något för KM och han kan ju inte lämnas ensam. Hemtjänsten har ingen bemanning mellan 16-21, bara telefonsvarare. Hur skulle det gå???Måste ge ett stort erkännande till personalen på UVA, avd 9 och KK som lugnade och hjälpte mig ordna allt på bästa sätt.

Nu sitter jag här hemma med min gipsade arm, kommer att behöva och har begärt mer hemtjänst. KM:s brorsdotter har tillfälligt tagit hand om Theddy. Ska prata med vår biståndshandledare hur vi löser den närmaste tiden på bästa sätt. Jobbigt att bara kunna använda vänsterhanden. Jag känner mig så fumlig. Dessutom är det så tråkigt att inte kunna sticka. Får ta fram en ljudbok och lyssna på, då det är litet svårt att koncentrera sig på att läsa en bok. Har fått skjuts till ICA, så jag har kunnat handla hem det som behövdes.

Har inte så mycket värk, så jag hoppas kunna delta på Stickas lokalföreningsträff i Linköping i morgon. Har verkligen sett fram emot den.
Hur det går med julmarknaden på Styrstadgården nästa helg har jag inte bestämt ännu. Beror på om någon kan hjälpa till både med försäljning och transporter. Kommer att dröja många veckor tills jag får köra bil.

Jag känner mig vid gott mod och tackar för alla uppmuntrande kommentarer och vänliga hälsningar både på bloggen och FB.

Oturlig hundpromenad

Vädret var skönt, solen sken och Theddy och jag var på hemväg efter en trevlig promenad. Vi gick på naturstigen mellan skogen och "nya" området, då jag ser en golden och hans husse komma på stigen. För att slippa möta dem går Theddy och jag upp i skogen en liten bit. Sedan händer allt mycket snabbt. Den andra hunden kommer rusande efter oss och eftersom Theddy ska försvara sin matte ryker hundarna ihop. Jag tror först att hunden inte varit kopplad, men det visar sig att den slitit av sitt koppel och kommit loss. I tumultet som uppstår ramlar jag baklänges och det första jag tänker på är att "akta" mina opererade höfter. Den högra handen får däremot ta emot stöten mot marken. Jag känner hur den gör ont. Efter att ha fångat in den andra hunden, får jag hjälp av den unge mannen att resa på mig. Han är mycket förtvivlad och det visar sig att han är mycket försiktig, eftersom han har hand om sin svärmors hund. En ren olyckshändelse visar det sig vara. Theddy är blodig om nosen, men jag tror att han bitit sig i läppen och är oskadd för övrigt. Tror inte att han bitit den andra hunden.

Väl hemkommen känner jag att det gör rejält ont i handen. Ringer min granne K och ber henne hjälpa mig med ett stödförband. Hon känner på handleden och den verkar inte bruten, men har fått en ordentlig stukning. Avvaktar med att åka upp till akuten, då jag vet att det är lång väntetid där.

Det här hände verkligen vid en olämplig tidpunkt. Någon stickning lär det inte bli tal om under den närmaste tiden. Nästa helg ska jag delta i Stickas lokalföreningsträff i Linköping och håller på med en provstickning som ska vara klar till i morgon. Den 19-21 november ska ja vara med på julmarknaden i vårt församlingsshem i Styrstad. Som vanligt har jag en del projekt som inte är färdiga, men jag får plocka ihop det jag har. Jag är mest med för att det är tradition och det är trevligt att visa upp det man tillverkar.

Märker att det inte är så lätt att skriva och hantera musen med vänster hand, men det blev ett inlägg i alla fall. Får ägna eftermiddagen åt tv-tittande utan stickning. Eftersom min högerhand är helt obrukbar får jag larma hemtjänsten när KM behöver hjälp. Normalt har vi bara hjälp morgon och kväll.