Visserligen hade jag tänkt att jag skulle ta det lugnt under tiden KM är på växelboendet, men att det blivit så långt mellan blogginläggen hade jag inte räknat med. Nu är det en vecka sedan jag skrev i bloggen och i morgon är det dags för KM att komma hem och vara hemma i fyra veckor. Det har varit skönt att få vara ensam och kanske bäst av allt att dagarna inte styrts av hemtjänstens besök 5 gånger om dagen. Jag menar inte att jag inte är tacksam för deras hjälp. Utan den skulle KM inte kunna vara hemma, då jag varken orkar eller får hjälpa honom, men mycket kretsar kring deras besök morgon, förmiddag, eftermiddag, kväll och natt.
Jag har ju en lång lista (inte nedskriven utan bara i mitt huvud) över allt som måste göras här hemma. Kan inte påstå att jag egentligen gjort något av det jag tänkt. Däremot har jag gjort en mängd småsaker, sådant som jag sett, retat mig på men inte tagit itu med. Som exempel kan jag nämna den vita brevlådan och ytterdörren som tvättats, den stökiga hatthyllan som städats och fått en låda för vantar och halsdukar och att jag försökt rensa i röran runt omkring mig. Idag övervann jag också min "rädsla" för mackens automatiska biltvätt, så nu är bilen ren och fin igen. Tycker det känns som ett friskhetsteckan att jag inte bara ser utan åtgärdar det som jag hela tiden försökt blunda för.
Min Fana-kofta börjar arta sig och det är inte omöjligt att den hinner bli klar till påsk. Fick repa upp litet på ärmarna och göra om, eftersom de inte blev som jag ville. Har ännu bara tråcklat i dem, så att jag kunde ta en bild av koftan på provdockan. Nu återstår att plocka upp maskor och sticka en kant runt framstyckena och halsringningen. Har försökt prova den hela tiden och vet att den inte är så stor, men blev först förskräckt när jag inte fick igen den i midjan på provdockan. Förklaringen var att provdockans midja var 6 cm större än min egen midja, givetvis beroende på att jag tappat 10 kg under det senaste året och gått från storlek 42 till 38. Läkaren kan inte förklara varför vikten rasat så på annat sätt än att jag haft ett mycket jobbigt år. Här kommer bilden.
Ibland händer det oväntade möten både irl och på nätet. I tisdags på Online stickcafés event hittade jag ett helt underbart collage på spanska vattenhundar och vad man kunde spinna av deras päls. Jag kommenterade att jag sparat hundhår när jag klippt Theddy och att jag funderat på att försöka spinna något av det som minne av honom. Fick genast ett trevligt svar från Ann, som erbjöd sig att provspinna åt mig. Idag har jag skickat ett kuvert med hår efter Theddy och är så nyfiken på hur det ska gå. Jag har ingen spinnrock, men två sländor som jag skaffade på 80-talet. Minns att det inte var så lätt, men jag gillar ju utmaningar, så det ska nog gå bra.
Önskar alla en riktigt skön söndagskväll!
