Härlig höstdag

Måste erkänna att jag inte gillar hösten, men idag har det varit ett undantag. Efter att ha drabbats av en dunderförkylning i måndags kväll har jag inte varit utanför dörren, utom för att hämta tidning och post, på tre dagar. Har haft huvudvärk, rinnsnuva, förhöjd temp och en allmän olustkänsla. Inget kul alls, men samtidigt var det skönt att KM inte varit hem, så jag bara fått ta det lugnt och försöka tillfriskna. I morse kändes det litet bättre, vilket var tur eftersom jag skulle gå ut med Tiffany både på morgonen och eftermiddagen. Däremellan skulle KM skjutsas från Lennings till Hörcentralen på Vrinnevisjukhuset för uppföljning av sina hörapparater. En blick på termometern visade att vi haft första frostnatten och att det  var +0,9 grader. Varmt klädd blev det en riktigt skön morgonpromenad. Besöket hos audionomen gick mycket bra och jag hoppas att KM:s hörapparater ska fungera nu.
Dagens bästa blev eftermiddagspromenaden med Tiffany. Hon blir så glad när jag hämtar henne och hon tycks uppskatta våra promenader. Solen sken och träd och buskar lyste i sina underbara höstfärger. Plötsligt kände jag att hösten kan vara ganska underbar. Idag kändes det verkligen som en riktig brittsommardag.

Friskhetstecken?

Visserligen hade jag tänkt att jag skulle ta det lugnt under tiden KM är på växelboendet, men att det blivit så långt mellan blogginläggen hade jag inte räknat med. Nu är det en vecka sedan jag skrev i bloggen och i morgon är det dags för KM att komma hem och vara hemma i fyra veckor. Det har varit skönt att få vara ensam och kanske bäst av allt att dagarna inte styrts av hemtjänstens besök 5 gånger om dagen. Jag menar inte att jag inte är tacksam för deras hjälp. Utan den skulle KM inte kunna vara hemma, då jag varken orkar eller får hjälpa honom, men mycket kretsar kring deras besök morgon, förmiddag, eftermiddag, kväll och natt.

Jag har ju en lång lista (inte nedskriven utan bara i mitt huvud) över allt som måste göras här hemma. Kan inte påstå att jag egentligen gjort något av det jag tänkt. Däremot har jag gjort en mängd småsaker, sådant som jag sett, retat mig på men inte tagit itu med. Som exempel kan jag nämna den vita brevlådan och ytterdörren som tvättats, den stökiga hatthyllan som städats och fått en låda för vantar och halsdukar och att jag försökt rensa i röran runt omkring mig.  Idag övervann jag också min "rädsla" för mackens automatiska biltvätt, så nu är bilen ren och fin igen. Tycker det känns som ett friskhetsteckan att jag inte bara ser utan åtgärdar det som jag hela tiden försökt blunda för.

Min Fana-kofta börjar arta sig och det är inte omöjligt att den hinner bli klar till påsk. Fick repa upp litet på ärmarna och göra om, eftersom de inte blev som jag ville. Har ännu bara tråcklat i dem, så att jag kunde ta en bild av koftan på provdockan. Nu återstår att plocka upp maskor och sticka en kant runt framstyckena och halsringningen. Har försökt prova den hela tiden och vet att den inte är så stor, men blev först förskräckt när jag inte fick igen den i midjan på provdockan. Förklaringen var att provdockans midja var 6 cm större än min egen midja, givetvis beroende på att jag tappat 10 kg under det senaste året och gått från storlek 42 till 38. Läkaren kan inte förklara varför vikten rasat så på annat sätt än att jag haft ett mycket jobbigt år. Här kommer bilden.

Ibland händer det oväntade möten både irl och på nätet. I tisdags på Online stickcafés event hittade jag ett helt underbart collage på spanska vattenhundar och vad man kunde spinna av deras päls. Jag kommenterade att jag sparat hundhår när jag klippt Theddy och att jag funderat på att försöka spinna något av det som minne av honom. Fick genast ett trevligt svar från Ann, som erbjöd sig att provspinna åt mig. Idag har jag skickat ett kuvert med hår efter Theddy och är så nyfiken på hur det ska gå. Jag har ingen spinnrock, men två sländor som jag skaffade på 80-talet. Minns att det inte var så lätt, men jag gillar ju utmaningar, så det ska nog gå bra.

Önskar alla en riktigt skön söndagskväll!

En positiv dag

Idag är det Alla hjärtans dag och för mig blev det en mycket positiv dag. Den började med att KM åkte med färdtjänsten till Granens aktivitet och samtidigt styrde jag mot Vrinnevisjukhuset för att se om det gick bra att få höften röntgad idag. Inga problem utan jag kom in snabbt och det var klart på drygt 30 minuter. Hämtade beställt kosttillskott till maken från sjukhusköket. Hade läst att det var gratis blodtryckskontroll på Apoteket Hjärtat, så det blev nästa stopp eftersom jag också skulle ta ut medicin. Ingen kö där heller, så efter en stunds väntan kunde mätningen göras och resultatet var mycket bra 126/76. Utanför ICA fanns en skylt att man kunde få göra en mätning av kroppsfettet m.m.. Det gällde att passa på för oftast har jag alltid bråttom, men nu hade jag några timmar "egentid". Vet inte hur mycket jag tror på scanningen, men låter ju positivt med en metabolisk ålder som är 15 år lägre än den verkliga åldern. Haha:o)
Så hade jag turen att träffa på två vänner från min lapptäckstid - den ena utanför sjukhuset och den andra i Hageby. Jätteroligt eftersom vi inte setts på flera år. Min blomstervän A-M och hennes man träffade jag också i Hageby. Snart dags att åka till Rockdala och titta på deras växthus.
Här kommer en bild på min Karin Kurbitsmössa, som sakta med säkert börjar ta form.

Önskar en bra fortsättning på ALLA HJÄRTANS DAG!

Onsdag vecka 6

Konstaterar att det redan hunnit bli onsdag eftermiddag. Usch så tiden rinner iväg. I måndags var jag med KM hos fotvården på hans vårdcentral och eftersom han är bättre i ryggen gick det bra för mig att skjutsa honom så vi inte behövde ta färdtjänsten. I tisdags var jag på läkarbesök på min vårdcentral. Tyvärr har man ändrat system  där och delat upp patienterna efter födelsedatum och nu jag får inte längre behålla "min" läkare. Inget kul tycker jag, men den här gången hade jag tur då han fått ett återbud och jag fick jag komma direkt. Jag får hoppas på ett återbud nästa gång jag behöver läkarhjälp. Han förstod mycket väl att saknaden efter Theddy påverkat att medicinen inte haft full effekt. Han säger att jag ska fortsätta medicineringen och så får vi hoppas på en fortsatt  positiv reaktion.

Idag var det dags för ett besök på Vrinnevisjukhuset. Jag skulle till drop in-röntgen för att röntga höger höft. Först trodde jag att man skrivit fel på kallelsen, eftersom jag opererade vänster höft 2009, men det gällde uppföljning efter 10 år av höger höft som opererades 2002. Någon röntgen blev det inte eftersom man stängt drop in redan kl 11, trots att det skulle vara öppet till 15. Kunde inte riktigt behärska min ilska, men fick förklaringen att man fått in många halkskador och bilkrockar under förmiddagen och att jag får komma tillbaka nästa vecka, om jag inte ville sitta och vänta 2-3 timmar. Tyvärr kan jag inte lämna KM ensam så många timmar, utan det blir att snällt finna sig i att göra ett nytt försök på tisdag när KM är på Granen.

Det positiva just nu är att mina hund-vantar är färdiga och här kommer bild på både fram- och baksidor. Tycker jättemycket om dem och har stickat dem till minne av Theddy. Tack Frisky Frog för det härliga mönstret!

Lovade också bild på den gamla filten (över 70 år) med mormorsrutor, som nu "restaurerats" och ligger i en av våra fåtöljer. En närbild visar färgerna litet bättre.

Dags att fixa litet mat, så jag önskar mina läsare en trevlig onsdagskväll!

Varför så tyst?

Under senaste tiden har jag haft stora problem med min blogg. Den blir inte alls som jag vill och nu har jag fått förklaringen. Min webbläsare understöds inte längre av Blogger och jag uppmanas att byta webbläsare. Givetvis ska jag göra det, men jag tror att jag behöver hjälp för att klara av "det tekniska".
Ett litet livstecken tänkte jag i alla fall försöka mig på. Känner mig fortfarande inte i balans med mig själv och har svårt att ta itu med det mesta. Igår fick jag litet energi och städade hyllorna i tvättrummet och har nu ännu mer skräp som ska till Returpunkten när jag "orkar" ta mig dit. Hoppas att medicinen jag tar ska hjälpa mig på sikt, men det tar tid.
Tyvärr fick vi tråkigt besked om Theddy. Tumören är elakartad och har redan kommit tillbaka som en stor klump runt en av tänderna i nederkäken. Veterinären tyckte vi skulle vänta så länge han fortfarande är pigg, äter, sover och kan promenera som vanligt, innan vi tar beslut hur vi ska göra. Det känns mycket jobbigt, men jag tar en dag i sänder och njuter av varje stund med honom. Så fort jag märker att han har ont eller att tumören sprider sig, får vi ta nytt beslut. Jag vill absolut inte att han ska lida.
Eftersom jag känner mig rastlös, blir det just nu inte mycket stickat eller broderat, inte så många bloggar lästa eller kommenterade. Lovar att jag kommer tillbaka, då bloggen betyder så mycket för mig.

Rapport och litet annat

Den trötta hunden har piggnat till och verkar nästan som vanligt igen, dvs skäller på hemtjänsten och vissa bilar som passerar på gatan. Vet inte om det är speciella billjud han reagerar mer på. Nu får vi bara vänta på svar på provet som är skickat för analys.

Eftersom jag fortfarande inte är helt bra och känner mig i obalans, hade jag fått en tid hos min läkare på vårdcentralen idag. Vi hade ett långt samtal och han undersökte mig och kunde konstatera att "jag är frisk som en nötkärna", dvs inga fysiska fel och proverna är bra. Det är bara att konstatera, vilket jag misstänkt, att jag har en utmattningsdepression på grund av den jobbiga situation vi har hemma. Jag fick en medicin jag ska prova under ca 8 veckor, så får vi se om det hjälper. När vår biståndshandläggare återkommer efter semestern den 22/8 ska vi ha ett samtal med henne för att diskutera hur vi bäst löser problemet. Det kanske är dags att prova någon form av växelvård igen. Något som ingen av oss vill, men det kanske är det bästa, om jag ska orka i fortsättningen. Det är inte bara jobbigt att ordna det bra för KM utan det är minst lika stressigt med besök av hemtjänsten 5 gånger dagligen. Många olika personer och aldrig vid en bestämd tid.

I förra veckan var det dags för den årliga gurkinläggningen. Det är något som jag måste göra varje år, även om jag inte mår bra. Det gjorde alltid min mamma och det är en tradition jag fört vidare. KM gillar leverpastej och ättiksgurka på mackan. Här är allt framplockat

och här det färdiga resultatet

Fredagen den 19 augusti styr Kine och jag färden till Dalarna, närmare bestämt till Sätergläntan för att delta i ett stickevent. Ser verkligen fram emot det. Jag ska lära mig göra kavelfrans och för att ha något att fästa den på håller jag på med ett par muddar i tvåändsstickning. Jag ska också lära mig brodera och inspireras av kjolsäcken till Leksandsdräkten.

Mina Karin-vantar färdiga

Mina Karin-vantar, som var septembermönstret i Vackra Vantar som Värmer KAL, är nu färdiga . Tyckte om mönstret, men eftersom jag stickade med dubbelt garn från mitt garnförråd, tog det litet längre tid än det brukar ta för mig att sticka ett par vantar. Passformen på vantarna är mycket bra, så jag har berstämt att jag ska behålla dem själv den här gången. Går ju åt varma vantar på hundpromenaderna.




Tyvärr lyckades jag inte lägga in vantarna på KAL-bloggen, som förhoppningsvis bara tillfälligt är borttagen.

I onsdags besökte jag en sjukgymnast för mitt ryggproblem. Jag ramlade före jul, föll baklänges och slog ryggen i så illa att jag riktigt "hörde smällen". Det gör ont framförallt när jag nyser, hostar och vid vissa vridrörelser. Hoppades givetvis att det skulle gå över, då jag inte haft någon ständig värk, men nu var det dags för en undersökning. Sjukgymnasten hittade snart att det onda sitter i bröstryggen på höger sida. Han förklarade att det är som ett diskbråck i kotorna i bröstryggen. Inte mycket att göra åt, men han ska behandla muskeln som också gör ont. Det är förmodligen sviter efter all snöskottning i vintras.

Jag har nyligen bytt vårdcentral och är mycket positiv till det bemötande jag fått där. Jag har under en lång tid haft stora sömnproblem. Jag har sovit mellan 3 - 5 timmar totalt under natten. Vaknat klarvaken, men inte utsövd. Har heller aldrig kunnat lägga mig på dagen för att sova igen. Jag har känt att det inte håller i längden. Jag beskrev hur jag har det och fick utskrivet ett mycket milt insomningspiller. För första gången på månader har jag inatt sovit skönt en hel natt (ca 6 timmar) och vaknade och kände mig ganska bra. Hoppas verkligen det får fortsätta så.

Känner mig fortfarande ganska pigg och ska försöka klippa litet gräs, men lovar att ta det försiktigt.