OS 2010 är över

Vilka fantastiska två veckor OS i Vancouver har bjudit på. Många spännande stunder framför tv-apparaten. Elva medaljer totalt är inte dumt. Kunde givetvis blivit fler, om det lyckats för alla förhandstippade favoriter. Men inte den här gången. Nu får vi vänta fyra år till nästa vinter-OS.

Stort tack för alla fina kommentarer rörande mina OS-stickningar. Trots all support lyckades jag inte komma i mål med mina vantar. De ska dock inte bli något UFO utan kommer snart att vara helt färdiga. Måste erkänna att jag halkade in på ett sidospår. Jag hade inte tänkt sticka någon OS-mössa, men vad gör man när en vän ber om hjälp. A-L hade fått en beställning av sin dotter att virka 6 mössor till kommande torsdag. Hon skulle hinna 3 själv och undrade om jag ville virka de övriga 3. Det är klart att jag svarade ja. Hon hade själv skaffat ersättningsgarn från M i Kolmården och överlämnade en garnpåse i fredags. Nu är de 3 mössorna klara (bara litet trådar som ska fästas).

WIP´s Dancing i mål

Nu närmar det sig slutet av OS 2010, bara drygt ett dygn kvar. WIP´s Dancing, dvs min Mystic Waters Lace Shawl är klar. Litet svår att fota, men vad passade bättre än att lägga den ute med snön som bakgrund och ta en bild.



Tvärr har det tagit längre tid att sticka mina Fair Isle-vantar och där klarar jag troligen inte att i gå i mål under morgondagen. Kanske var mönstret litet svårt att sticka och samtidigt följa OS. Det har ju varit många verkligt spännande stunder vid tv-apparaterna. Den ena vanten är klar och ser ut så här.

Vilken guldyra / OS-stickning

Så spännande det var att se på stafetten igår kväll. På herrarnas jaktstart klarade jag inte att se upploppet, då jag inte trodde att svenskarna skulle klara att få medalj. Så fick vi både ett guld och ett brons. Igår däremot kändes guldet så säkert och det var en ren fröjd att se det svenska laget ta hem guldet så överlägset. Vilka grabbar!!! Stort grattis! Hela vårt längdskidlandslag har överträffat alla förväntningar, då vi inte varit så lyckosamma i andra grenar, där vi trodde på medalj. Nu är det inte så många dagar kvar, men det kan ju förhoppningsvis bli ytterligare någon medalj, men tyvärr inte i ishockey, där vi blev utslagna i kvarten. Tråkigt!

Hur har det då gått med stickningen? Min Mystic Waters Lace Shawl är nu färdigstickad och väntar på blockning.



Vantarna har fått vila litet, men jag tror att jag ska komma i mål med dem också innan avslutningen. Så här långt har jag kommit.


Mer vantar lär det bli, då jag i måndags fick ett paket från USA med boken "Latvian Mittens". Så mycket inspiration att ösa ur.



Nu ska jag göra mig i ordning och åka till Vetekornet på stick-café. KM får åka färdtjänst och jag tar bussen. Hade en liten incident med bilen för några dagar sedan och känner inte för att köra själv när det fortfarande är så mycket snö.

Insnöad, orkeslös och OS-stickning

Ja, insnöade är vi väl inte riktigt, men det känns nästan så just nu. Snö överallt och det bara fortsätter. Har varit ute och skottat två gånger idag och fler lär det bli. Blåser och yr gör det också, så det bildas drivor som på vissa ställen blir jättehöga. Den här vintern har tagit hårt på mina krafter och den lilla reserv jag trodde att jag hade, har i det närmaste tagit slut. Försöker samla kraft att genomföra OS-stickningen och ska väl inte ge upp ännu, det är ju en vecka kvar.

Idag blev det i alla fall en bild på mina Fair Isle-vantar, så jag kan visa hur långt jag hunnit på dem. Däremot har jag litet svårt att få ordning på min Mystic Waters Lace Shawl. Tror att jag saknar en instruktion för att göra den korta varianten och därför stämmer inte antalet maskor. Kanske får jag ihop den till slut. Det är bara ett 30-tal varv kvar att sticka. Vantarna ser ut så här, då båda muddarna och en bit av mönstret på den ena är stickade.

Klar för start / problem

I natt klockan 3 är det dags att lägga upp maskorna till Fair Isle-vantarna som är ett av projekten jag ska delta med i OS-stickningen. Inte säkert att jag kommer att vara vaken klockan 3. Jag får se, annars startar jag så fort jag vaknar. Det lustiga är att jag natten till fredagen vaknade klockan 3 och det tog en stund innan jag kom på att det var ett dygn för tidigt. Är i alla fall förberedd med garn, stickor och beskrivning. Ser fram emot att följa alla projekt som deltar i Team Sweden.

Ibland kan det vara jobbigt att vara beroende av samhällets tjänster. Eftersom KM är multihandikappad och funktionshindrad får vi ta hjälp av hemtjänst och färdtjänst. För det mesta fungerar det skapligt, men ibland inträffar situationer som gör att jag "går i taket". Jag förstår att det är svårt att planera så alla blir nöjda. Kan bara inte förstå att ena dagen kommer hemtjänsteen kommer klockan 7.30 och nästa dag klockan 9.30. Om sedan planeringen missar kan det hända som förra veckan att hemtjänsten kommer klockan 9.05 när KM ska hämtas av färdtjänsten klockan 9.30 (måste vara klar 9,15 enligt reglerna). Det resulterade i en hastig påklädning, ingen frukost och att vi glömde hörapparaten. Stressigt i överkant, men han fanns på plats i tid.

Sedan kan det vara det motsatta förhållandet som hände i tisdags. KM var klar och satt i rullstolen ute vid gatan och väntade på färdtjänstbussen klockan 9.30. Ingen buss kom och efter den obligatoriska väntetiden på 15 min ringde jag och fick veta att man var försenad och skulle komma om 10 min. Efter ytterligare 20 minuter ringde jag igen två gånger och fick till slut beskedet att resan var omplanerad och att bussen skulle komma 10.20. KM var då genomfrusen och kom givetvis försent till gymnastiken. Känner att jag har mycket lätt att "tappa kontrollen". Nu sansade jag mig och väntade till kvällen innan jag skrev ett långt mail till Tekniska Verken och förklarade vad som hänt. Dagen därpå fick jag ett mycket trevligt telefonsamtal med tack för mitt mail och där det framgick att man skulle undersöka vad som gått snett. Då känns det litet lättare när någon vill ta tag i problemet.

Nu har jag bestämt mig

Funderat en del på vad jag ska delta med i OS-stickningen, men nu har jag bestämt mig. Har en sjal Mystic Waters Lace Shawl som jag startade i oktober 2007, då jag var med i en KAL startad av Anna Dalvi. Den blev inte färdigstickad då utan har legat som ett UFO sedan dess. Vilket lämpligt tillfälle att ta fram den, delta i grenen WIPs Dancing och försöka avsluta den nu. Det blir en kortare variant, så det är inte så mycket kvar att sticka. Så här ser den ut innan starten den 12 februari.



En annan gren som jag inte kan motstå är Mittens Moguls. Den här gången blir det en riktig utmaning, då jag valt ett par vantar ur Alice Starmore´s bok Book of Fair Isle Knitting. Det betyder också att jag deltar i Nordic Colorwork Combined. Boken kom med posten igår från AdLibris och då blev det inte svårt att välja vilka vantar det skulle bli. Måste erkänna att det inte är någon tv-stickning precis, men jag kommer inte att titta på alla grenar. Bilden på vantarna kommer från boken. Det är åtta olika färger att hålla reda på. Få se om jag lyckas.

OS i Vancouver

Nu är det inte så långt kvar till OS 2010 i Vancouver och givetvis gäller det inte bara sport för min del utan också OS-stickning. Har anmält mig både till Team Sweden och Ravelympics. Problemet är att jag ännu inte bestämt vad jag ska sticka och alltså vilka grenar jag ska delta i. Jag gillar ju att sticka vantar i flerfärgsmönster, så det blir säkert ett par och varför inte en sjal, som inte är så komplicerad och inte kräver för mycket koncentration. Det blir framförallt skidskytte, längdskidåkning och alpint som jag kommer att följa. Jag har tid att fundera ytterligare några dagar innan jag slutligen bestämmer mig.

Tyckte det kändes tråkigt i höstas då vi inte kunde plocka ner alla äpplen som satt för högt upp i toppen på äppelträdet. Det var förmodligen meningen, ty nu när jag sitter vid datorn och tittar ut genom fönstret, ser jag både små och större fåglar som har fest och kalasar på äpplena.

Jag har i flera år sparat Amaryllis-lökarna för att försöka få dem att blomma om till nästa jul. Det har aldrig lyckats. Under hela förra sommaren har jag haft en kruka som stått ute vid ytterdörren. Tog in den samtidigt som pelargonerna i höstas och ställde den bakom en gardin. Före jul tittade jag på den och då fanns där bara ett långt blad och jag tänkte kasta den. Det blev inte gjort då och tur var väl det, för när jag verkligen skulle slänga den, så fanns det en knopp och efter ytterligare några dagar fick den komma fram i köksfönstret, där den nu pryder sin plats med fyra vit/rosa klockor.