Höstdagjämning

Idag har det känts som om hösten har kommit på allvar med regn, rusk och mörker. Vart tar tiden vägen? Hoppasl att det fortfarande kan bli några soliga dagar som vi kan få njuta av. Förra lördagen sken solen i alla fall då det var dags för den traditionsenliga turen till Skördefesten på Färgargården. Jag var där tidigt för att slippa trängseln. Först ett besök hos "skärsliparen" för att få mina knivar slipade. Helt underbart med vassa knivar i köket! Nästa besök blev hos fiskhandlaren för inköp av abborr- och gösfilé. Smakade senare underbart med nystekt abborrfilé till middag! Kunde notera att utöver blommor och frukt så fanns det många som sålde stickade alster, bl.a. mycket vantar. Tog en extra titt på bordet med svamp och speciellt svampar som kan användas till färgning av garn. Har nämligen blivit medlem i en FB-grupp, som färgar garn med svamp och där man kan lära sig mycket.  Har inte testat ännu, men vill lära mig mer och hoppas komma igång så småningom. På 70/80-talet  växtfärgade jag, men det här är nytt för mig.

Har börjat på ett nytt par vantar, Rosenvante ur Solveigs vantar. Med posten häromdagen kom boken Maskor och Medeltid. Underbara bilder och inspiration. Vem vet kanske det blir ett nytt projekt med mönster ur boken.

Har ju berättat tidigare att jag är "huvudperson" i Bo Vitals nya broschyr. På framsidan har jag på mig min fina "Fritt etter Fana", som jag trivs mycket bra med.

Måste också visa ett foto jag fick för någon dag sedan med med den unga damen som fick hästtröjan i födelsedagspresent av sin mormor. Enligt mormor blev hon mycket glad för tröjan, vilket framgår av hennes nöjda min.

Min tv-stickning den här veckan har varit en halsvärmare, som ska kompletteras med muddar i samma garn och mönster. Knapparna ska bytas, eftersom jag inte har samma knapp till muddarna.

Det blir inte så ofta jag gör inlägg på bloggen numera, men när jag väl kommer igång vid datorn, märker jag att det blir en hel del att skriva och berätta om.

Önskar alla en skön söndag! Själv ska jag gå på 16-årskalas i morgon eftermiddag.

Både positivt och negativt

Börjar med det positiva. Hos arbetsterapeuten igår blev jag av med gipset, som ersatts med ett avtagbart handbandage. Det har två skenor, den ena på ovansidan och den andra på undersidan av handleden. Fick träna att knyta ihop handen och sedan spreta med fingrarna. Oj så ont det gör. Ska följa ett träningsprogram varannan timme och återkomma om en vecka. Frågade givetvis när jag får börja sticka igen. Nu kommer det negativa: först om fyra veckor. Hur ska jag klara det? Känner ju redan stickabstinens. När jag protesterade, fick jag svaret "att vi får se hur det verkar om två veckor". Alltid någon tröst och en anledning att träna hårt.



Har tagit fram gamla böcker från 70-/80-talet, bl.a. "Indianvävning från Guatemala" och "Band", där jag hittar massor med inspiration till nya vantmönster, som jag ska nedteckna så snart jag kan skriva med högerhanden. Det är givetvis "Vantboken", som fått mig att tänka på att göra egna vantmönster. Ska bli kul att se om jag kommer att lyckas.

Igår var det också besök hos veterinären med Theddy. Det konstaterades att han blivit biten över ryggen, men att såren läkt så när som på ett, som fortfarande är litet infekterat. Han visade inga teckan på smärta vid beröring, vilket är ett gott tecken. Eftersom det gått så lång tid sedan det inträffade, ansåg hon inte att vi skulle sätta in smärtstillande eller antibiotika, utan hålla honom under uppsikt så inte infektionen blossar upp igen. I övrigt verkar han pigg och glad. Jag är bara tacksam att han inte var nyklippt utan har en tjock päls just nu, som nog skyddade honom från värre skador.

Hoppas jag klarar av att ta fram åtminstone en adventsstake att sätta i köksfönstret. En stake med levande adventsljus blir det i alla fall, som vi kan tända i morgon.
Önskar alla en skön och stämningsfull 1:a advent!

Vad gör jag

när jag inte kan sticka? Jo, jag sitter och bläddrar i "Vantboken - Solveigs vantar" av Solveig Larsson. Jag tycker det är en underbar bok. Jag beställde den på Adlibris. Läste idag på deras hemsida att boken fått två mindre bra recensioner, där man klagar på bildernas kvalitet. Jag håller inte med utan njuter av de underbara vantarna, som inspirerar mig till nya vantprojekt och längtar efter att min högerhand ska bli stickduglig igen.

Virkning och böcker

En virknål och litet restgarner fick följa med till Toscana, men så mycket tid för handarbete blev det inte. Några mormorsrutor hann jag virka och de ska troligen bli en dyna till Theddy.


Tyvärr såg jag inte det minsta lilla garnnystan i Toscana, så det blev inte något inköp. Trodde att jag kanske skulle finna någon stick- eller virktidning. Inte heller det lyckades. Är inte stickning/virkning på modet i Italien?

Efter hemkomsten har jag fyllt på mitt bokförråd med litet sommarläsning. Tre pocketdeckare för 99:- kr och Elizabeth Gilberts bok "I nöd och lust". Den är en fortsättning på hennes bok "Lyckan, kärleken och meningen med livet", som jag tyckte mycket om. Den första boken har filmats med Julia Roberts i huvudrollen och kommer på bio till hösten. Det ser jag fram emot.




Boken "Drömmen om Toscana", som handlar om vingården Terreno, är lånad på biblioteket. Den fanns att köpa på vingården, men tyckte det var onödigt att släpa med den från Italien. Det visar sig nu att boken är utgången från förlaget och finns inte längre att köpa i Sverige. Tråkigt, men jag kanske kan köpa den på nätet.

Författarafton

I kväll var jag på författarafton på Norrköpings Stadsbibliotek. Anette Kindahl var inbjuden att berätta om sin debutroman "Kokongen", som släpptes i fredags. Det är en berättelse om tre generationers kvinnors liv i Norrköping och om vårt förhållande till historien och döden. Till vardags arbetar Anette som intendent vid Norrköpings Stadsmuseum. Jag lärde känna Anette i samband med att kviltgruppen Stjärnkviltarna hade sin stora lapptäcksutställning på stadsmuséet år 2003 och tyckte det skulle bli mycket trevligt att träffa henne i egenskap av författare också.

Boken har fått mycket fina recensioner både i lokal- och rikspress. Norrköpings Tidningar skrev "Fullfjädrad intrig och komposition. Egensinnigt och uppkäftigt jonglerar Anette Kindahl med historien i Kokongen. Man brukar tala om mogen debut. Här har uttrycket fullt fog". Ingen dålig start för en debutant. Ett stort antal åhörare hade samlats på Café Schwartz för att lyssna på Anette när hon berättade att hon alltid velat bli författare (kanske när hon blev gammal) och att hon deltagit i flera skrivarkurser innan hon kände att det var dags att skriva på allvar. Hon har redan börjat på sin nästa bok och det är bara att önska Lycka till! Jag ser fram emot att få läsa boken. Har reserverat den på biblioteket, men det var många i kön före mig, så det lär dröja ett tag.

Vilken guldyra / OS-stickning

Så spännande det var att se på stafetten igår kväll. På herrarnas jaktstart klarade jag inte att se upploppet, då jag inte trodde att svenskarna skulle klara att få medalj. Så fick vi både ett guld och ett brons. Igår däremot kändes guldet så säkert och det var en ren fröjd att se det svenska laget ta hem guldet så överlägset. Vilka grabbar!!! Stort grattis! Hela vårt längdskidlandslag har överträffat alla förväntningar, då vi inte varit så lyckosamma i andra grenar, där vi trodde på medalj. Nu är det inte så många dagar kvar, men det kan ju förhoppningsvis bli ytterligare någon medalj, men tyvärr inte i ishockey, där vi blev utslagna i kvarten. Tråkigt!

Hur har det då gått med stickningen? Min Mystic Waters Lace Shawl är nu färdigstickad och väntar på blockning.



Vantarna har fått vila litet, men jag tror att jag ska komma i mål med dem också innan avslutningen. Så här långt har jag kommit.


Mer vantar lär det bli, då jag i måndags fick ett paket från USA med boken "Latvian Mittens". Så mycket inspiration att ösa ur.



Nu ska jag göra mig i ordning och åka till Vetekornet på stick-café. KM får åka färdtjänst och jag tar bussen. Hade en liten incident med bilen för några dagar sedan och känner inte för att köra själv när det fortfarande är så mycket snö.

1918 års vantar

Sedan november har jag hållit på med ett både intressant och spännande projekt. Jag fick då ett par vantar stickade 1918 som jag skulle försöka sticka ett par nya vantar efter. Först tänkte jag rita upp ett mönsterdiagram, men valde sedan att överföra mönstret direkt från vantarna. Nu är de färdigstickade och resultatet ser ut så här, först de nystickade vantarna och sedan tillsammans med originalet.



Har försökt "forska" litet kring vantarna men tyvärr kunde May bara berätta att hon fått vantarna av sin svärfar, som arbetade i Malmberget på 1920-talet. Kanske har han köpt vantarna av Olga Söderberg från Koskullskulle, som ligger intill Malmberget och som stickat dem. Har hittat litet information i boken "Stickat från Norrbotten" av Marika Larsson. Där kan man se vantar (de i mitten på bild 2) med liknande mönster. Det framgår att "helt skarpa färger i rött, blått, grönt och gult s k lappfärger dominerar i den norrbottniska stickningen. Det kan vara en påverkan av samernas färggranna dräkter som gjort att man så ofta använt sig just av dessa färger". Beträffande garnet läser jag att "1910 började Jakobsdals Kamgarnspinneri att sälja "på Norrland". De saluförde ett rundtvinnat garn som fanns både 3- och 4-trådigt. Detta fick stor spridning och eftersom det var färgat just i de färger som uppskattades där, så kom det att vara det garn som genom åren behöll sin popularitet".

Nu har jag bestämt mig

Funderat en del på vad jag ska delta med i OS-stickningen, men nu har jag bestämt mig. Har en sjal Mystic Waters Lace Shawl som jag startade i oktober 2007, då jag var med i en KAL startad av Anna Dalvi. Den blev inte färdigstickad då utan har legat som ett UFO sedan dess. Vilket lämpligt tillfälle att ta fram den, delta i grenen WIPs Dancing och försöka avsluta den nu. Det blir en kortare variant, så det är inte så mycket kvar att sticka. Så här ser den ut innan starten den 12 februari.



En annan gren som jag inte kan motstå är Mittens Moguls. Den här gången blir det en riktig utmaning, då jag valt ett par vantar ur Alice Starmore´s bok Book of Fair Isle Knitting. Det betyder också att jag deltar i Nordic Colorwork Combined. Boken kom med posten igår från AdLibris och då blev det inte svårt att välja vilka vantar det skulle bli. Måste erkänna att det inte är någon tv-stickning precis, men jag kommer inte att titta på alla grenar. Bilden på vantarna kommer från boken. Det är åtta olika färger att hålla reda på. Få se om jag lyckas.

Gamla vantar får nya tummar

Alla har skrattat åt mig när jag tagit på mig mina gamla vantar med trasiga tummar. Jag har ju ett helt lager med vantar jag stickat under förra året. Jag gillar mina gamla vantar som jag stickade på 80-talet i Klippans 3-trådiga Laholmsgarn med mönster ur boken "Binge". Både boken och garnet köpte jag hos Hemslöjden i Linköping. Vantarna har jag inte använt på flera år, men den här kalla vintern har de varit mycket sköna att ha utanpå ett par tunna handskar.



Har länge tänkt laga dem, men det har inte blivit gjort förrän idag. Det blev nämligen en "ledig! eftermiddag, då stickcaféet på Vetekornet blev inställt. I måndags brann det i Världsbutiken, som ligger granne med Vetekornet. Som tur var kunde branden släckas innan den spred sig. Däremot blev det stora sot- och rökskador, så Vetekornet måste saneras innan det kan öppna igen.

I mina gömmor hittade jag litet av originalgarnet som skulle räcka till nya tummar. Klippte av tumtopparna, men sparade några varv på nedre delen där jag kunde plocka upp maskorna och sticka nya tummar. Resultatet blev lyckat och nu är vantarna hela igen.

Inspiration från Norge

Jag har två nyinköpta böcker i mitt stickbibliotek. Båda böckerna har sitt ursprung i Norge och är helt underbara att bläddra i och njuta av.


Den första är "Arne & Carlos - Masker og snitt fra Tonsåsen". Jag kom i kontakt med den boken genom min väninna U i Stockholm, där jag såg den första gången, blev helt hänförd och bara kände att jag måste skaffa den. Till saken hör att Carlos är min väninnas KM:s brorson. Tone Skårdal Tobiasson, tidigare chefredaktör för modetidskriften Tique, har följt Arne og Carlos under många år och genom intervjuer och samtal förmedlar hon deras kreativa arbete. I förordet skriver Arne och Carlos:

"Dette prosjektet begynte som en strikkebok. men utviklet seg etter hvert til å bli en inspirasjonsbok for alle som önsker å ta fram strikkepinnene, heklenålen eller nål og tråd - og sette i gang med sin egen design".



Den andra boken är "Dikt i masker" av Solveig Hisdal, som en av mina stickvänner hade med sig till stickcaféet för några veckor sedan. Även nu kände jag att jag bara måste skaffa den boken. Tyvärr var den svenska upplagan slutsåld, men det går ju lika bra med norska, så det blev snabbt en beställning till AdLibris, som också levererat den första boken.

Sitter nu med dessa båda inspirationsböcker och drömmer om alla framtida projekt. Kanske det bara blir drömmar, men vackra sådana i alla fall.

Glömde nämna att en av besökarna på Granen tidigare idag berättade att hon har en mycket gammal vante i vackra färger och mönster. Vanten är trasig och kan inte användas, men hon vill inte kasta den. När hon hörde att jag är intresserad av gamla mönster, erbjöd hon mig att jag kunde få den för att eventuellt kopiera den. Ska bli spännande att se om och när jag får den.

Röntgen, intervju och färdigstickat

Igår morse var det dags för drop-in på röntgen. Eftersom jag var förvarnad om att det kunde bli lång väntetid, hade jag försett mig med både stickning, ett kit med Nina Sagulins muddar från Grötö, och en bok, "Vila på gröna ängar" som är tredje delen i Anne B. Ragdes trilogi.
Nu visade det sig att eftersom jag kom tidigt var det bara tre före mig, så det blev inte så många varv stickade. När både den vänstra (som ska opereras) och den högra höften blivit röntgade, visade det sig att det bara tagit 30 minuter och jag kunde åka hem. Hoppas jag slipper vänta så länge på besked om när operationen kan ske. Det är ju litet att ordna för man och hund, så det fungerar när jag ligger på sjukhuset.


Norrköpings Tidningar har de senaste veckorna haft en artikelserie om anhörigvård "Kärt besvär?" Man bad att de som har erfarenhet av att vårda en anhörig skulle höra av sig. Den dagen hade jag ett behov av att få skriva av mig, så det blev ett långt mail, där jag berättade om mina erfarenheter. Efter några dagar fick jag ett samtal, där man talar om att man vill komma hem till mig för en intervju. Igår eftermiddag fick jag besök av en journalist och en fotograf från NT. Det jag främst vill belysa är 65-årsgränsen, dvs fram tills man fyller 65 år omfattas man av "LSS, Lag om stöd och service för vissa funktionshindrade". Det betyder att man efter behovsprövning kan få beviljat visst antal timmar per månad med personlig assistans kostnadsfritt. Har man fått personlig assistent före 65 år, behåller man beviljat antal timmar även efter 65 år. Blir man däremot sjuk (funktionshindrad) när man fyllt 65 år och behöver hjälp, har man bara kostnadsfri avlösning 10 timmar per månad och får i övrigt ta hjälp av hemtjänsten, där vi i vårt fall betalar maxtaxa (ca 1700 per månad). Som jag påpekade för NT, skrev jag inte för att beklaga mig, utan för att upplysa andra om hur det ligger till. Själv kände jag inte till hur det förhöll sig förrän det var för sent. Väntar nu på att få ett korrektur för att läsa igenom och godkänna innehållet i en förmodligen kommande artikel.



Har stickat färdigt ett projekt, som nu ska blockas och får presenteras på bild vid senare tillfälle.