Trevlig lördagskväll

Ett glatt gäng träffades igår kväll på Butler´s Hörna i Norrköping. Det var sex f.d. arbetskamrater, som inte träffats på många år tillsammans, så det fanns mycket att berätta. Många glada skratt och minnen från tiden på Iremda, som nuvarande Whirlpool hette på den tiden. I hade kommit med tåg från Alingsås, där hon bor nu och C, som efter många år i Stockholm, håller på att flytta tillbaka till Norrköping. Övriga fyra, A, M-L, V och jag, bor kvar i N, men det är bara M-L som fortfarande arbetar på företaget. God mat och trevlig stämning bidrog till en mycket lyckad återförening. Vi hoppas den ska följas av fler träffar, bl.a. är vi bjudna till I:s sommarställe utanför Alingsås till sommaren. Det ser vi fram emot.


M-L, A, C och V

Jag tillsammans med I

Stickcafé

Idag blev jag hämtad till stickcaféet på Vetekornet och senare hemkörd. Vi hade besök av Kämpestickorna från Kimstad (inte Skärblacka som jag skrivit tidigare), som nyligen startat sitt stickcafé och ville träffa oss för att se vad vi gör och har gjort. På grund av det dåliga vädret hade några lämnat återbud, men fyra damer och en herre infann sig. En liten utställning med vantar, sockor, sjalar och annat som tillverkats under året hade gjorts i ordning och beundrades. Det blev en trevlig eftermiddag med kaffe, stickning, prat och tips om var man kan hitta mönster och annat på nätet.




Vi fick en inbjudan att besöka Kämpestickornas stickcafé i Kimstad vid lämpligt tillfälle, vilket vi givetvis lovade att göra.

Vi har fått en förfrågan från Lennart Cederberg, Föreningen Omsorgsjul, om vi vill sticka till de Hemlösa i Norrköping även denna vinter. En hel kasse med garn fanns att ta av, så det blir säkert några värmande vantar, sockor och mössor som kommer att stickas.

Inspiration från Norge

Jag har två nyinköpta böcker i mitt stickbibliotek. Båda böckerna har sitt ursprung i Norge och är helt underbara att bläddra i och njuta av.


Den första är "Arne & Carlos - Masker og snitt fra Tonsåsen". Jag kom i kontakt med den boken genom min väninna U i Stockholm, där jag såg den första gången, blev helt hänförd och bara kände att jag måste skaffa den. Till saken hör att Carlos är min väninnas KM:s brorson. Tone Skårdal Tobiasson, tidigare chefredaktör för modetidskriften Tique, har följt Arne og Carlos under många år och genom intervjuer och samtal förmedlar hon deras kreativa arbete. I förordet skriver Arne och Carlos:

"Dette prosjektet begynte som en strikkebok. men utviklet seg etter hvert til å bli en inspirasjonsbok for alle som önsker å ta fram strikkepinnene, heklenålen eller nål og tråd - og sette i gang med sin egen design".



Den andra boken är "Dikt i masker" av Solveig Hisdal, som en av mina stickvänner hade med sig till stickcaféet för några veckor sedan. Även nu kände jag att jag bara måste skaffa den boken. Tyvärr var den svenska upplagan slutsåld, men det går ju lika bra med norska, så det blev snabbt en beställning till AdLibris, som också levererat den första boken.

Sitter nu med dessa båda inspirationsböcker och drömmer om alla framtida projekt. Kanske det bara blir drömmar, men vackra sådana i alla fall.

Glömde nämna att en av besökarna på Granen tidigare idag berättade att hon har en mycket gammal vante i vackra färger och mönster. Vanten är trasig och kan inte användas, men hon vill inte kasta den. När hon hörde att jag är intresserad av gamla mönster, erbjöd hon mig att jag kunde få den för att eventuellt kopiera den. Ska bli spännande att se om och när jag får den.

Första snöflingorna

Idag var det vitt i luften en stund, men det blev snart blött på marken när snöflingorna landade där. Inget vidare kul väder enligt mitt tyckande, men det är bara att konstatera att vintern närmar sig. Får vänta ytterligare några veckor innan det blir dags att byta till vinterdäck, då jag ännu inte får köra bil. Som tur är blir jag skjutsad dit jag ska, vilket jag är mycket tacksam för. I hämtade mig i morse, då jag lovat delta med mina vantar på höstmarknaden på Granens aktivitetscenter. Mycket trevligt ordnat och mycket folk, som tittade och tyckte mina vantar var fina. Det är alltid trevligt att få uppskattning och några kronor blev det också att köpa nytt garn för, vilket inte känns helt fel.

Har ju känt mig fantastiskt bra efter operationen, men för ca tio dagar sedan kom ett litet bakslag, vilket inte är förvånande. Fick ont i baksidan av låret och smärtan strålade ner över knät. Kontakt med ortopeden, som inte kunde säga vad det beror på. Efter att jag börjat ta min smärtstillande medicin igen känns det litet bättre. Kanske var jag litet oförsiktig, då jag stod ute i kylan när samfälligheten hade höststädning. Jag kunde ju inte delta aktivt utan fick vara "social" och stå och prata med grannarna. I fredags kväll när KM skulle gå och lägga sig ville han inte vänta på nattjouren utan skulle klara sig själv med hjälp av rollatorn. Tyvärr gick det inte så bra utan han ramlade på golvet. Larm till nattjouren, som sedan kallade på sjukvårdsjouren. Först verkade det som om han slagit huvudet i dörrkarmen, men snart upptäckte vi att ryggen tagit den värsta smällen och nu gör väldigt ont. Eventuellt en spricka på revbenet, som kan ta tid att läka.

Vante nummer 12 är nu klar och ser ut så här. Passade också på att ta en bild av alla de 12 paren.
Mitten # 12 är ready and looks like this. Here is a picture of all the 12 pairs I have knitted this year.

I morgon är det dags för stickcafé på Vetekornet och då får vi besök av ett 10-tal damer från ett stickcafé i Skärblacka. Ska bli mycket trevligt.

Litet av varje

Har inte varit så flitig med bloggandet efter operationen. I fredags kände jag mig inspirerad att skriva litet och vad händer då. Fel på Internet och telefonen helt "död". Vid kontakt med mina grannar fick jag veta att det förmodligen var en telekabel som grävts av och att det drabbat hela vårt område. Efter felanmälan fick vi besked att det kunde ta 3-5 arbetsdagar innan det kunde åtgärdas. Så här har varit tyst hela helgen. Som tur var hittade man felet idag på förmiddagen och nu fungerar allt igen.

Måste fortfarande få hjälp med Theddys morgonpromenader. Tidigare har han haft svårt att gå ut med någon annan än matte, men nu har han helt accepterat att det är olika som går ut med honom. I lördags var det Johanna som höll i kopplet och en aning blöta var de när de kom hem.

Ett stort tack till Lennart, Britt-Marie, Marianne, Claes och Johanna för all hjälp.

Måste erkänna att jag för närvarande har "pippi" på vantar. Tycker det är så fantastiskt roligt att blanda mönster och färger och så här ser det senaste paret ut. Par nummer 12 är redan halvfärdiga.

Must admit that for the moment I have a craze for mittens. It is so much fun to combine the patterns and the colours and below is my latest pair. Pair number 12 are already half finished.

En utmärkelse

Strax efter att jag kommit hem efter operationen fick jag en utmärkelse från Linda. Tack så mycket! Det värmer alltid att bli uppmärksammad. Först nu har det blivit tillfälle att skriva ner följande 10 saker om mig:

1. När min väninna U och jag var 17 år och just slutat flickskolan, for vi till Paris för att som au pair. Tyvärr blev det ingen höjdare utan jag åkte hem efter ca 2 månader.

2. När jag var 21 år skulle min väninna C och jag åka till Madrid och hade fått tjänstledigt i 3 månader för att studera spanska. C fick resförbud av sin pappa (då hon inte var myndig) och jag reste ensam. Trivdes så bra att jag ville stanna. Efter 3 månader fick jag ett arbete på en resebyrå och placerades i Palma de Mallorca. Kanske hade jag varit kvar där fortfarande, om jag inte efter 10 månader måste opereras i Palma för blindtarmsinflammation. Den dyra sjukhusräkningen tvingade mig att åka hem. Talar fortfarande spanska

3. Några år senare var det dags för bröllop för KM och mig på Svenska Ambassaden i Teheran för vidare färd till Khorramshahr/Abadan vid Persiska viken, där vi bodde de närmaste 2 åren. I våras firade vi guldbröllop.

4. Började arbeta som sekreterare på Nefa, där jag kom att arbeta i 30 år, och slutade som logistikplanerare då företaget efter flera namnbyten hette Whirlpool.

5. Under 70-talet läste jag på halvfart på Universitetet i Linköping samtidigt som jag arbetade heltid. Det resulterade i en fil.kand i sociologi, pedagogik och psykologi. Mycket nyttigt för mitt självförtroende.

6. I slutet av 80-talet började jag sticka tröjor inspirerad av barnboksförfattarinnan Inger Sandberg. Hade länge haft en dröm att få visa upp mina tröjor och sommaren 1990 fick jag delta i en veckas utställning på Lilla Kanalmagasinet i Söderköping. Ytterligare 3 somrar fick jag delta. Den här bilden av mig och mina tröjor fanns i Norrköpings Tidningar 1 aug 1990.

7. 1993 kom lapptekniken in i mitt liv och stickningen kom i andra hand. 1995 bildades Stjärnkviltarna, som jag ansvarade för under 10 år.

8. På 80-talet började KM och jag att spela golf och fortsatte med det i 12 år tills KM:s sjukdom gjorde att han måste sluta. Vi hade en andelslägenhet på Costa del Sol, där vi spelade 3 veckor varje vår. Jag fortsatte några år ytterligare, men det var inte lika roligt att spela ensam. Hade ett handicap på runt 24 när jag slutade.

9. KM och jag har alltid älskat att resa och vi har besökt många platser, men det som blev vårt favoritmål är Bali, som vi besökte 4 gånger och där vi fortfarande har vänner.

10.Vårt äktenskap har tyvärr varit barnlöst, men det är nog först nu som jag känner att jag saknar barn och barnbarn. Vi kompenserar det med KM:s och mina brorsbarn.

Det är många jag skulle vilja ge den här utmärkelsen till, men eftersom den har vandrat runt ett tag, väljer jag att inte skicka den vidare.

Ett fantastiskt nätverk

Här har varit litet tyst sedan jag kom hem efter operationen, mest beroende på att det har varit svårt att komma igång med bloggandet. Ska försöka med några inlägg idag. För övrigt mår jag jättebra och hoppas bara att själva läkningsprocessen ska gå litet fortare. Låret känns både stelt och stramt fortfarande, vilket gör att det är svårt att sova, då jag måste ha en kudde mellan benen när jag sover på den friska sidan. Trots det är jag mycket pigg på dagarna.

Vet att jag måste ta det lugnt men jag har tidigare alltid velat klara mig själv och haft svårt att be om hjälp. Den här gången har jag verkligen utnyttjat mitt fantastiska nätverk av släkt och vänner, som ställer upp för mig. Jag har haft besök som kommit med blommor och kaffebröd, handlat åt mig och skjutsat mig till KM, mataffären och stick-caféet i torsdags. Dessutom har Theddy tagits om hand och fått långa morgonpromenader sedan han kom hem i förra lördagen. Allt har gått så smidigt och fungerat så bra hela tiden. Nu gäller det bara att det går bra när KM kommer hem från Cedersborg på måndag. Har givetvis begärt extra hjälp av hemtjänsten och så får han åka med färdtjänsten tills jag får köra bil igen.


Blommorna jag fått som lyser upp i höstmörkret.

Det går jättebra att halvsitta och sticka i KM:s säng, som jag använder som dagbädd, vilket innebär att det har blivit ett nytt par vantar.

Avslutar med ett STORT TACK för all hjälp, besök, telefonsamtal och alla trevliga kommentarer på bloggen. Känner mig mycket priviligierad och tycker livet känns bra just nu.