En underbar morgon

Idag blev det en tidig promenad med Laban i ett underbart väder. Solen sken och det var lugnt och tyst, bara fåglarna som kvittrade. Luften var mättad av ljuvlig syrendoft från ett stort buskage, där det långt tidigare varit bebyggelse och syrenerna nu har blivit 5 -6 meter höga. Helt underbart!

Jag försöker ta en dag i taget och hittills har det gått bra. Det är så mycket att ordna och problemet är att veta vart man ska vända sig. Kommer att föreslå kommunen att göra ett informationsblad som hjälp till anhörigvårdare, när den anhörige avlidit, med telefonnummer och information till vem man ska vända sig när man vill bli av med hjälpmedel. Efter många samtal med olika personer fick jag trapphissen nedmonterad igår och Hjälpmedelscentralen hämtade tre rullstolar, en duschstol, en turner, en hävert, ett bälte och en luftmadrass. Så skönt att få litet utrymme för flyttkartongerna som växer i antal. Jag utgår ifrån att tomheten och saknaden kommer att bli värre efter begravningen.

Detaljerna kring begravningsakten är klara och jag hade ett långt samtal med prästen i måndags. Försöker hålla det enkelt och kommer inte att ha någon minnesstund, utan den som vill får komma med hem på kaffe.

Nu ska jag göra mig i ordning för terminsavslutning i anhöriggruppen, som under flera år varit ett stort stöd för mig och jag får möjlighet att delta ytterligare en termin. I morgon är jag inbjuden till Granens Dagverksamhet, som samlar närstående till de som deltar i dagverksamheten. När jag flyttat till stan och bor granne med Granen, kommer jag troligen att själv delta i någon av alla trevliga aktiviteter man anordnar där.

Det har inte blivit så mycket stickat, men ett par sockor av restgarn finns på stickorna och något varv blir det ibland.

Ännu en gång sänder jag ett stort tack till alla som tänker på mig och ger mig styrka. Så skönt att veta att ni finns.