En rofylld stund i minneslunden

Idag vaknade jag till en grå himmel och ett strilande regn. Annars har det varit solsken varje morgon och litet ledsen blev jag att det regnade just den här dagen, då jag planerat en tur ut till minneslunden vid Styrstad kyrka. Anledningen var att KM skulle ha fyllt 87 år idag. Det kändes först inte så lockande att sätta sig på en våt bänk med ett paraply. Men vädrets makter var med mig, snart började solen tränga undan molnen och när Laban och jag kom fram efter att ha köpt en bukett rosor var himlen alldeles klarblå och solen sken för fullt. Minneslunden ligger mycket vackert bakom Styrstad kyrka, är enkel med två rundlar där man placerar lösa blommor i behållare runt om och bänkar där man kan sitta och finna en stunds ro.

Saknaden är givetvis stor men nu gäller det att minnas alla fina år vi fick tillsammans och försöka gå vidare. Som tur är har jag min trogna följeslagare Laban, som inte låter matte gå många steg ifrån honom. Han avskyr att bli bunden utanför en affär och låter mycket ynklig. Alla tycker så synd om honom, men ibland måste jag ju handla något även när han är med mig. Han gillar ju inte heller att bli lämnad ensam hemma. Jag tror att han är ganska tyst, men när jag kommer hem blir han nästan "hysterisk", så jag vet inte vad som är bäst.

Solen skiner fortfarande och en liten stund med en bok på altanen känns inte så dumt. Undrar när jag ska få igång stickandet igen, men snart är det höst och då kommer säkert lusten tillbaka.