Vad händer här?

Ibland har jag svårt att veta vad och hur mycket jag ska skriva om på bloggen. Jag vet ju att livet går både upp och ner och jag brukar för det mesta kunna vara positiv, men när det negativa överväger går det åt mycket energi för att "hålla näsan ovanför vattenytan". Jag vill i alla fall göra ett försök att tala om varför det är ovanligt tyst på min blogg.

Som jag nämnt tidigare fick jag problem efter ögonoperationen och först efter tre samtal till ögonkliniken fick jag komma på återbesök. Det visade sig då att läkningen inte alls gått som beräknat och jag har gjort flera återbesök och provat olika droppar och salvor. Nu känns det bättre och i morgon är det dags för ett nytt läkarbesök. Dessutom har jag fått glaskroppsavlossning i samma öga, inget farligt och inget samband med operationen men nog så irriterande.  Det känns som jag har en svärm småflugor runt mig som jag vill vifta bort och värst märks det mot vit bakgrund och när jag försöker läsa en bok. Får nog lära mig leva med det.

När KM var på besök hos sin neurolog i oktober, tyckte hon att hans heshet och svårighet att tala blivit mycket sämre under det senaste året och att det inte har med hans typ av MS att göra. Remiss till öron-näsa-hals och i december var jag med KM på undersökning. Det visade sig att han har en tumör på ena stämbandet, vilket har resulterat i en mängd undersökningar både på ViN i Norrköping och US i Linköping. Beslut har tagits att han ska börja strålas den 5 februari på Onkologen i Linköping och behandlingen ska fortgå 34 gånger med 5 gånger i veckan alltså totalt 7 veckor. På fredag ska vi till Linköping på förberedelsemöte #2 och diskutera möjligheten till transport och/eller övernattning. Hoppas det ordnar sig på bästa sätt.

Mitt i allt detta har vi beslutat att flytta till sommaren. Funderingarna har funnits en längre tid, men när vi väl bestämt oss tog det mindre än två veckor innan vi skrivit på kontrakt för en lägenhet som är under byggnad mitt i centrum av Norrköping. Vårt hus är ute till försäljning och visning ska ske om en vecka. Snabba ryck med andra ord. Sedan kommer det jobbiga med själva flytten, men vi har 5 månader på oss och med hjälp av släkt och vänner kommer det att gå bra.

Som tur är finns det glädjeämnen också. Först är det Laban som förgyller vår tillvaro och som betyder jättemycket för oss båda. För egen del är det givetvis stickningen som ger mig tröst när det känns litet tungt. Jag har alltid flera stickningar att välja på och just nu stickar jag på en hjärtefilt till Etiopien i grönt och blått Cito från Sandnes. Dessutom finns den påbörjade koftan "Milena"och sjalen "Den knubbige jonglören", som ligger i min stickkorg. Två par vantar har jag stickat i natur och vinrött med litet olika varianter i mönstret.

För mig är stickningen den bästa terapin. Försöker träffa mina stickvänner också, men tyvärr blir det inte så ofta jag kan vara med på stickcaféet. Ser fram emot en dag på Syfestivalen och Stickas årsmöte den 15/2, då jag hoppas träffa många av mina stickvänner.