Äntligen

har mina Selbu-vantar blivit klara. Att det alltid är så "svårt" att få dit tummarna. Svårt är det väl egentligen inte, men det gäller att ta sig samman och komma igång. Idag hade jag bestämt mig för att de skulle bli färdiga, så trots värmen (en bit över 30 grader) satte jag igång. Litet knepigt när det ska vara mönster också på tummarna. Fick flytta mig hela tiden för att hitta en plats i skuggan, men det gick bra och så här blev slutresultatet.

Jag stickade vantarna i grå Indiecita och vit Drops Alpaca, eftersom det var det garn jag hade hemma. Nu ska jag gå kurs i Selbustickning på Väddö (5-8 augusti) för Annemor Sundboe och det ska bli intressant att lära sig hur ett par Selbuvotter ska stickas. På Väddo ska jag också gå kurs i Tumkilar för Karin Kahnlund och jag hoppas hon kan lära mig en del knep när det gäller vanttummar.

För en stund sedan trodde jag att vi skulle få ett förskräckligt oväder. Det började först blåsa alldeles väldigt och därefter blev himlen alldeles svart. Nu har vinden mojnat och himlen är ljus och solen skiner igen. Inget regn den här gången heller, trots att det så väl behövs. Det tycks som om ovädren går förbi Norrköping. Man ska inte klaga på värmen, men det känns som vi är mätta på värme just nu och ett härligt regn skulle säkert vara uppfirskande. Något svalare ska det visst bli i morgon, hade KM hört. Både han och Theddy mår inte så bra i värmen, så vi kan ju alltid hoppas.