En snörik vecka

Efter en vecka med ymnigt snöfall samtidigt som det blåst kraftigt kan jag bara hoppas att det snöat färdigt. Min rygg orkar inte med mer skottning. I onsdags var jag bjuden på födelsedagskalas hos en av mina stickvänner. Eftersom gatorna inte var plogade valde jag att pulsa i snön och ta bussen in till centrum. Efter en mycket trevlig eftermiddag i stickvänners sällskap, blev det så dags för hemfärd. Vi hade hört att det var kraftiga förseningar i busstrafiken och mycket riktigt fick vi vänta 45 minuter på att bussen skulle komma. Nytt pulsande från bussen. När jag kom hem blev jag gråtfärdig. Vår gata hade plogats och utanför vår tomt fanns en vall som var nästan 1 meter bred och ½ meter hög. Det var bara att greppa tag i skyffeln och försöka få undan det mesta. På slutet fick jag hjälp av en av mina snälla grannar. Så här ser snöhögarna runt huset ut och carporten har ett kraftigt överhäng, som jag nu har tagit bort för att ingen skulle få i huvudet.




När jag för drygt 2 veckor sedan fotade mitt äppelträd var det ungefär 60 äpplen kvar i toppen på trädet och fåglarna lät sig väl smaka. Idag finns det bara 4 äpplen kvar. Alldeles nyss var det både en snöskata och en blåmes som besökte trädet.


Så mycket stickat har det inte blivit under veckan. Ett par pärlmuddar och så har jag börjat på ett par fingerlösa vantar till min brors yngsta barnbarn T. Hon vill ha dem när hon rider. Hennes syster A har valt ett par vantar med stjärna på som jag stickade till E.