En utmärkelse

Strax efter att jag kommit hem efter operationen fick jag en utmärkelse från Linda. Tack så mycket! Det värmer alltid att bli uppmärksammad. Först nu har det blivit tillfälle att skriva ner följande 10 saker om mig:

1. När min väninna U och jag var 17 år och just slutat flickskolan, for vi till Paris för att som au pair. Tyvärr blev det ingen höjdare utan jag åkte hem efter ca 2 månader.

2. När jag var 21 år skulle min väninna C och jag åka till Madrid och hade fått tjänstledigt i 3 månader för att studera spanska. C fick resförbud av sin pappa (då hon inte var myndig) och jag reste ensam. Trivdes så bra att jag ville stanna. Efter 3 månader fick jag ett arbete på en resebyrå och placerades i Palma de Mallorca. Kanske hade jag varit kvar där fortfarande, om jag inte efter 10 månader måste opereras i Palma för blindtarmsinflammation. Den dyra sjukhusräkningen tvingade mig att åka hem. Talar fortfarande spanska

3. Några år senare var det dags för bröllop för KM och mig på Svenska Ambassaden i Teheran för vidare färd till Khorramshahr/Abadan vid Persiska viken, där vi bodde de närmaste 2 åren. I våras firade vi guldbröllop.

4. Började arbeta som sekreterare på Nefa, där jag kom att arbeta i 30 år, och slutade som logistikplanerare då företaget efter flera namnbyten hette Whirlpool.

5. Under 70-talet läste jag på halvfart på Universitetet i Linköping samtidigt som jag arbetade heltid. Det resulterade i en fil.kand i sociologi, pedagogik och psykologi. Mycket nyttigt för mitt självförtroende.

6. I slutet av 80-talet började jag sticka tröjor inspirerad av barnboksförfattarinnan Inger Sandberg. Hade länge haft en dröm att få visa upp mina tröjor och sommaren 1990 fick jag delta i en veckas utställning på Lilla Kanalmagasinet i Söderköping. Ytterligare 3 somrar fick jag delta. Den här bilden av mig och mina tröjor fanns i Norrköpings Tidningar 1 aug 1990.

7. 1993 kom lapptekniken in i mitt liv och stickningen kom i andra hand. 1995 bildades Stjärnkviltarna, som jag ansvarade för under 10 år.

8. På 80-talet började KM och jag att spela golf och fortsatte med det i 12 år tills KM:s sjukdom gjorde att han måste sluta. Vi hade en andelslägenhet på Costa del Sol, där vi spelade 3 veckor varje vår. Jag fortsatte några år ytterligare, men det var inte lika roligt att spela ensam. Hade ett handicap på runt 24 när jag slutade.

9. KM och jag har alltid älskat att resa och vi har besökt många platser, men det som blev vårt favoritmål är Bali, som vi besökte 4 gånger och där vi fortfarande har vänner.

10.Vårt äktenskap har tyvärr varit barnlöst, men det är nog först nu som jag känner att jag saknar barn och barnbarn. Vi kompenserar det med KM:s och mina brorsbarn.

Det är många jag skulle vilja ge den här utmärkelsen till, men eftersom den har vandrat runt ett tag, väljer jag att inte skicka den vidare.