tisdag 3 maj 2011

Ibland händer något trevligt

Efter att jag hade deltagit vid seminariet för anhörigstöd på Thapperska och berättat om mitt liv som anhörigvårdare, fick jag frågan om jag kunde tänka mig att ställa upp i ytterligare sammanhang. Eftersom det är en angelägenhet som ligger mig mycket varmt om hjärtat, svarade jag givetvis JA.

Jag blev för någon vecka sedan uppringd av projektledaren för projektet Bo Vital, som startade i Norrköping i januari i år och kommer att pågå under två år. Projektet vill visa möjligheter för 80-plusare att bo kvar hemma och där Norrköpings kommun och olika samarbetspartners testar och visar upp ny teknik för äldre personer. Nu ville man ha en anhörigvårdare, som skulle kunna finnas på bild i broschyrer och andra trycksaker. Visst kunde jag tänka mig det och idag har jag haft besök av projektledaren, biträdande projektledaren, informationsansvarig inom vård- och omsorg och en praktikant. Efter att jag berättat litet om mig och min situation som anhörigvårdare, blev det fotografering och jag hoppas det blev någon bild som går att använda.

Projektledaren kommer att i slutet av maj delta i en anhörigriksdag i Varberg. För sin programpunkt vill hon göra en filmad intervju med mig, där jag ska berätta om mitt "andra" liv med bloggen, online stickcafé och mitt nätverk som jag har, där jag utnyttjar dagens teknik med Internet. Nästa tisdag är det dags att filma intervjun. Ska bli så spännande tycker jag.

9 kommentarer:

  1. Ååh vad spännande det låter. Kul att nå ut med ditt stickintresse också.
    Ha en skön dag, trots ev. snö.

    SvaraRadera
  2. Det låter väldigt intressant! Du kommer att bli kändis nu! Jag tror att du har mycket att ge till andra. Du verkar så klok och omtänksam.

    SvaraRadera
  3. Men så kul. Kan vi se den intervjun nånstans sen tror du?

    SvaraRadera
  4. Vad roligt! Jag förstår att det skall bli spännande.

    SvaraRadera
  5. Vad roligt och spännande.

    Det var ungefär så där det började för mig också, det som så småningom blev mitt arbete. Det var när barnhabiliteringen ville att någon skulle berätta om hur det var att vara förälder till ett funktionshindrat barn. Det ena gav det andra och till slut jobbade jag med det. De bästa och roligaste åren i mitt liv......:-)

    SvaraRadera
  6. Heja! Vad kul det låter, alla anhörigvårdare behöver allt stöd de kan få. Inte minst när det inte går längre.

    SvaraRadera
  7. Vad roligt att få dela med sig av erfarenheter.Idag kom en bekräftelse på att jag kommit med på broderikursen i augusti.Så roligt de skall bli.

    SvaraRadera
  8. Så roligt! Låter riktigt spännande. Inom ramen för mitt jobb snuddar jag ibland vid detta område. Det ligger även mej varm om hjärtat. Det finns,som du, så många som gör ett otroligt jobb med sina nära och kära. Klart att man vill men man behöver också ett eget liv. Någon att dela sina egna intressen med precis som man gjorde innan. Alla anhörigvårdare behöver stöd och uppmuntran. Jag blir glad för din skull. Kram

    SvaraRadera