Kan knappt tro det

men det verkar som om min energi är på väg tillbaka. Jag har i flera månader känt mig totalt orkeslös och dränerad på all energi. Mycket förmodligen beroende på att jag har mycket värk i min höft och inte haft någon smärtstillande medicin. Läkaren på vårdcentralen sa att det skulle räcka med Panodil, men det har det ju inte gjort. När jag för fyra veckor sedan fick veta att det inte var aktuellt med någon operation i sommar utan först till hösten, kände jag att jag måste få något för värken. Läkaren på ortopeden skrev då ut Panodil + Dexofen, som jag nu tagit i ca 3 veckor.

Först märkte jag ingen bättring, men plötsligt i fredags kväll kände jag mig otroligt pigg. Jag hade tidigare under veckan inspirerats av Medeas bak av frallor och tekakor och på onsdagen lagt havregryn i mjölk (som skulle stå över natten). När jag fortfarande på fredagen inte hade bakat, tänkte jag slänga "smeten", men då kom energin och jag bakade först tekakor och sedan frallor och la i frysen.







Tänkte först att det är övergående, men så tycks det inte vara. I höstas när jag var i Sundsvall och träffade min väninna G fick jag av henne blad från två sorters Saint Paulia som jag vårdat ömt. Det dröjde länge innan det kom upp några bladrosetter. Sedan en tid var det dags att plantera ut dem i egna krukor. Men som vanligt "det gör jag i morgon". På lördag morgon fram med jord och krukor och vips hade jag sju små plantor på min fönsterbräda.

På lördag eftermiddag blev det klippning av Theddy, som såg ut som en lurvig boll och hade väntat i flera veckor på att matte skulle klippa honom. Det märktes att han tyckte det var skönt, då han var så duktig och stod stilla hela tiden. Sedan tog jag fram en Pippi-tröja som jag lovat hjälpa en bekant med. Hon hade nästan stickat den färdig, men inte fått den färdig på grund av sjukdom. Söndag middag överlämnades en färdig tröja till en mycket nöjd mottagare, som ska ge tröjan till ett barnbarn. När jag kom hem var det dags att klippa gräset på baksidan av huset. Säkert mer än 15 cm högt och den lilla plätten tog ca 2 timmar att få färdig, men inte ens det blev jag speciellt trött av.

Början av veckan har också känts bra. I går packade jag bilen full med glas, plast, plåt och papper (som samlats under en lång tid) och åkte till en återvinningsstation. Så skönt det kändes efteråt. Idag har jag varit och träffat en dam, som läst intervjun med mig om anhörigvård och gärna ville träffa mig. Hennes situation hade i stort sett varit samma som min, men nu har hon sin make på ett äldreboende. Vi hade en trevlig pratstund över en kopp kaffe och upptäckte att vi hade en del gemensamma bekanta. Bl.a. har jag varit arbetskamrat med hennes syster.

En liten stund vid symaskinen har det också blivit tid till och resultatet blev ett stickfodral, som en stickvän ska få som tack för garn jag fått av henne. Hoppas hon gillar det.

Det bästa med dagen var när jag fick telefonsamtal från min väninna U i Stockholm, som berättade att man äntligen kommit fram till en diagnos för henne och att man satt in medicin så hon började känna sig något bättre. Jag hoppas att jag snart kan ta Swebus och åka och hälsa på henne. Håller tummarna att morgondagen känns bra.