Stockholmsresa

Idag var det dags för KM:s årliga besök hos sin hjärtläkare på Sophiahemmet. I samband med läkarbesöket brukar vi stanna några dagar i Stockholm, då vi kan bo hos min bror och svägerska i Täby. Det gjorde vi också den här gången.

I måndags var det till att stuva in Nisse och Theddy tillsammans med rullstol, rollator, hundbur och övrigt bagage i bilen och styra kosan mot huvudstaden. Regn och åter regn under hela resan. Usch så trist det är att köra bil i regnväder. Varje gång jag blev omkörd (alla håller ju inte hastishetsgränsen) så sköljde det över bilen, så jag knappt såg något framför mig. Som tur var gick det bra och vi kom fram till slut.

Hade sett att det finns en garnaffär Trassel i Roslags Näsby (bara en liten bit ifrån där min bror bor), så jag lockade med min svägerska dit. Där fanns en hel del garn att välja bland. Sökte ett passande garn till "Mystic Earth KAL", som startar snart. Det blev till slut 6 nystan Drops Alpaca i en brungrön ton, som jag tror ska passa.

Tyvärr hade jag inte kameran med mig, så jag kunde ta någon bild på affären och det angränsande stora rummer, där det hålls kurser och stick-café på lördagarna.

På tisdagen besökte jag min bästa väninna Ulla, som jag känt sedan vi gick i samma klass i flickskolan. För några år sedan hade avgångsklassen 50-årsjubileum och sedan dess har Ulla och jag träffat några av skolkamraterna, när jag kommer till stan. I år blev vi bara tre Ulla, Kerstin och jag. Eftersom Ulla är en riktig svampexpert fick vi en mycket god lunch bestående av varma svampsmörgåsar och sallad. Eftermiddagen ägnades åt glada minnen, men jag fick också visa några av mina stickade alster, sjalar och sockor, som jag fick mycket beröm för.

Så var det då tid för läkarbesöket idag. Det var bara positivt och Dr L. var så nöjd med Nisses hjärta och sa att klaffen, som opererades in för 24 år sedan, fungerar mycket bra. Det är bara kroppen i övrigt som är skröplig. Hemfärden blev sedan som en mardröm. Det började när jag körde ut på Valhallavägen, som man tydligen helt håller på att "bygga om". Jag har ju gjort den här körningen till Sophiahemmet så många gånger och har tidigare lärt mig i vilken fil jag ska ligga och när jag ska byta fil för att komma rätt. Så inte nu. Jag uppfattade på en skylt att man skulle göra en svag sväng åt vänster, men såg inte när och plötsligt är det någon som tutar ilsket på mig och håller på att köra på mig. Hur jag klarade mig vet jag inte. Ibland tror jag att jag har en liten skyddsängel som vakar över mig. Rädd blev jag i alla fall. När vi sedan kommer till Norrtull och ska ta oss till Essingeleden, ligger jag i den fil jag brukar, men plötsligt är vi på väg mot Haga i stället. Som tur är kunde vi svänga av och ta oss till Karolinska Sjukhuset, där vi kunde vända och sedan krångla oss fram, så vi till slut var ute på Essingeleden. Som tur var flöt trafiken till Norrköping bra och inga fler incidenter inträffade. Oh så skönt det var att vara hemma igen.

I morgon blir det stick-café på Hemgården och det ser jag fram emot, då det tyvärr inte blivit så mycket stickat under de här dagarna.