En liten ljuspunkt

Idag infann sig en liten ljuspunkt i det "mörker" jag tycker att vi befunnit oss i de senaste veckorna. Med dagens post kom ett brev från försäkringsbolaget och det var med darrande fingrar jag öppnade kuvertet och vågade knappt läsa innehållet. Glädjen blev mycket stor när jag läser under rubriken Vållandet till olyckan: "Utifrån vårt underlag bedömer vi att motparten har vållat olyckan, vilket innebär och att du får ersättning från motpartens trafikförsäkring". Jag har ju hela tiden känt att det inte var jag som gjorde fel, men man vet ju aldrig hur en olycka bedöms. Det betyder att jag snart kan få lämna in bilen för reparation, vilket väl kommer att ta en vecka. Som tur är har den gått att köra med under tiden.

I lördags eftermiddag fick jag hämta hem Nisse från Vrinnevisjukhuset. Han mår efter omständigheterna ganska bra, men är givetvis mycket svag. Det var en kraftig lunginflammation han haft. Nu ska han äta en 10 dagars antibiotikakur och får under tiden ta det lugnt hemma.

Det är tur att jag haft min sockstickning att skingra tankarna med. Den har följt mig hela tiden på akuten under flera timmar och när jag gjort sjukhusbesöken. Resultatet har blivit 2 par sockor. De blå till vänster är "Seduction Socks" från Interweave Knits Spring 2007 och de mycket färggranna till höger är ett par helt släta sockor i Colinettes Jitterbug, där garnet i sig skapar ett fint mönster.

Måste nu snabbt sätta igång med Mrs Beeton, som vi ska sticka i Stickameras Pulsklubb. Har garn som passar tror jag, men måste skaffa pärlor, då de jag har inte är i rätt storlek. Det är 10 dagar kvar på februari månad, så det ska nog gå bra.

Än en gång ett varmt tack till alla som besökt min blogg och lämnat deltagande kommentarer eller ringt ett telefonsamtal. Det betyder så mycket, när man har det jobbigt och man märker att någon tänker på en.