En kväll på akuten

Klockan är 01.03 på natten till torsdag och jag är nyss hemkommen från akuten i Norrköping. Där har KM och jag varit sedan klockan 17.30. Det är en alldeles speciell upplevelse att sitta eller ligga på en bår, som maken fick göra, och vänta timme efter timme och ingen som tycks bry sig . Det var givetvis inte bara vi som väntade. Som mest var där ett 10-tal bårar plus att väntrummet var fullt. Som tur var hade jag hunnit slänga med en sockstickning och blev nästan klar med socka nummer 2.

Anledningen till att vi satt på akuten började redan i måndags när maken skulle komma hem från Cedersborg. Han hade inte mått bra på natten, hade litet förhöjd temp och en snabbsänka på 40. Inte alarmerande tyckte jag och vi åkte hem. Han var litet trött och medtagen av förklarliga skäl. På tisdagen hade han fortfarande 38,4 i temp, varför han tog det lugnt och vilade mest hela dagen. Klockan 2.30 natten till onsdag blir jag väckt av att han har en vansinnig frossa och jag får ta på honom en extra filt. Han känns glödhet. Klockan 5.30 tar jag tempen och då har den stigit till 39.6 och han är fortfarande jättehet. Samtal med Sjukvårdsrådgivningen, som säger att jag ska kontakta vårdcentralen klockan 8.00, då de öppnar. När jag väl förstått att jag ska tala in mitt telefonnummer och inte knappa in det, har tiden man ska ringa mig ändrats från 8.35 till 9.25. Samtalet kommer i tid och jag talar med en sjuksköterska, som ska be distriktssköterskan göra ett hembesök, vilket sker vid 14-tiden. Konstaterar att det måste vara en infektion och tar en massa prover och lovar återkomma, vilket hon gör vid 16-tiden. Snabbsänkan har stigit till 160 och hon säger att vi ska ringa efter en ambulans och åka till akuten på Vrinnevi. Klockan 17.15 kommer ambulansen och hämtar maken och vi möts på akuten klockan 17.30, efter att jag åkt egen bil. Nu börjar väntan.

Klockan 22 kommer en mycket trevlig och kompetent sjuksköterska och tar oss till ett annat rum, där hon tar EKG och en mängd blodprover. Därefter ny väntan tills vi blir placerade i ett undersökningsrum, där vi ska vänta på doktorn. Det är många före så det kan dröja. En knackning på dörren, men det är inte doktorn utan en sköterska, som undrar om vi vill ha kaffe/te och en smörgås. Ja, det smakade verkligen bra och var en stor överraskning. Strax efter 23.30 dyker doktorn upp. Han ställer en massa frågor och konstaterar att det är en infektion och att man ska skriva ut antibiotika. Han tänker skicka hem Nisse, men då bryter jag nästan samman och undrar hur jag ska klara det. Är ju jobbigt i vanliga fall, men att ensam klara en sjukling, som är totalt medtagen och behöver hjälp med allt. Dessutom har jag ju inte sovit mer än ett par timmar. Till slut förstår han väl att det vore tokigt och kommer och säger att man ordnat en säng på avdelning 1. Känner bara att nu måste jag hem, då klockan är 0.30 och vi tillbringat 7 timmar på akuten. Theddy har snällt suttit i bilen och väntat , men jag har tagit honom på en "kisspromenad".
Väl hemma är jag inte så trött utan jag känner att jag vill skriva av mig litet innan jag försöker somna. God Natt!