onsdag 27 oktober 2010

Hemma igen - veckans UFO klart

Först ett stort tack för de värmande kommentarerna i samband med min Stockholmsresa. Alla gick bra, men bilresan var jobbig i båda riktningarna. Vi startade från Norrköping i söndags vid middagstid i hällande regn. Det var mycket trafik och jag blev omkörd hela tiden, trots att jag inte kör sakt, vilket betydde att vattnet sköljde över bilen och vindrutetorkarna gick på full hastighet. Igår eftermiddag styrde vi hemåt igen och då var det fullt solsken. Kändes bra till att börja med tills jag upptäckte att den starka solen stod mycket lågt på himlen och sken rakt in i bilen och solskyddet hjälpte inte alls. Måste erkänna att jag stundtals var rädd, då jag bländades så att jag knappt såg vägbanan. Så skönt det var när jag äntligen körde in i vår carport.

Besöket hos KM:s hjärtläkare visade att blodtryck, EKG och ultraljud var mycket positivt. Det är bara att beklaga att hans MS gör att han inte har någon balans, inte kan gå, är hänvisad till rullstol och behöver hjälp med det mesta. Hans läkare var mycket glad över att vi kunde genomföra resan till Toscana i somras.

De vinröda pärlmuddarna är klara, men någon bild blir det inte idag. Min kamera visar en "lila" bild och jag tror batteriet är slut. Jag ska checka om det är idé att köpa ett nytt. Fotade med min mobil för första gången men nu har jag problem med att överföra fotot till datorn. Mina tekniska kunskaper räcker inte till och jag får be någon om hjälp. Det ljuslila garnet till min uppifrån-och-ner-koftan är slut både hos mig och affären, så jag hoppas det har kommit hem till i morgon.

6 kommentarer:

  1. Skönt att ha er välbehållna hemma igen!

    SvaraRadera
  2. Ja, det var skönt att allt gick bra, både resan och läkarbesöket.

    Vi ses i morgon!

    SvaraRadera
  3. Ja det lät som en jättejobbig resa. Verkligen skön att det ändå gick bra. Tycker du är duktig som kör bil. Själv har jag helt kommit av mig. Jag tog körkort när jag var 18, men det har inte blivit så mycket bilkörning och nu är jag rejält rostig. Har dessutom blivit lite nojig när jag sitter bredvid min man i bilen. Han är en mycket bra bilförare och vi har aldrig ens varit nära en olyckshändelse så det finns ingen logik i min rädsla.

    SvaraRadera
  4. Skönt att allt gick bra trots vädret.

    SvaraRadera
  5. Hej Gunilla!
    Ett gott råd från mig är att du ska börja köra igen. Jag tog körkort när jag var 20 år och gjorde uppehåll i över 30 år och trodde att jag aldrig skulle våga köra igen. I slutet av 80-talet började jag köra någon gång till golfbanan och började tycka det var roligt att köra igen. När sedan min man blev handikappad var jag jätteglad att jag tagit upp bilkörningen igen och idag klarar jag också att köra till Stockholm. Vem hade trott det?

    SvaraRadera
  6. Tack för uppmuntran Metta! Jag behöver det!

    SvaraRadera