Efter lång väntan

Problemet med värken i min vänstra höft har bara blivit värre och det är inte långa stunder som jag känner mig smärtfri numera. Den 20 oktober besökte jag ju en läkare på vårdcentralen och han skickade en remiss till Ortopeden på Vrinnevisjukhuset. Jag fick en bekräftelse därifrån där man säger att 3-månadersgarantin gäller. Nu råkade bekräftelsen komma undan och jag blev osäker på när 3 månader hade passerat. I tisdags ringde jag till Ortopeden för att höra efter vad som hänt. Det visar sig att man som vanligt ligger efter och att jag egentligen skulle varit där i slutet av januari. Jag förklarade att jag har mycket ont och var beredd att ta en tid med kort varsel. Redan på onsdagen hade jag en kallelse i brevlådan. Den 23 mars är det inplanerat ett besök hos en överläkare. Det lönar sig tydligen att ringa och ligga på. Ska bli intressant att se vad som ska göras. Det blir väl först röntgen och därefter beslut om eventuell operation. Men även då är väl väntetiderna långa.

Känns skönt att ha kommit en bit på väg, men sedan börjar tankarna vandra, speciellt när jag inte kan sova på nätterna. Hur ska vi klara en eventuell operation? Minns ju efter operationen för 7 år sedan att man är ganska handikappad under den första tiden. Så får man ju inte köra bil under en viss tid. För 7 år sedan hade vi inte Theddy, som nu behöver sina dagliga promenader. Vem tar hand om honom? Så har ju Nisse blivit så mycket sämre under dessa 7 år. Jag minns vi gick tillsammans, han med rollator och jag med hjälp av kryck-käppar, 2 varv runt området vi bor i. Idag sitter han i rullstol och behöver hjälp med det mesta. Huvudet är helt klart, men kroppen fungerar inte längre.

Vi provade ju förra året med växelvård, som i början fungerade skapligt. Under hösten kändes det inte bra. Tyckte det var jättejobbigt att lämna honom efter mina dagliga besök. Han verkade så ensam och övergiven, ingen att prata med och personalen som tyvärr inte har tid. Efter samtal med vår biståndshandläggare beslöt vi att han ska vara hemma och att vi tar hjälp av hemtjänsten. Tvättning och påklädning varje morgon, dusch 2 gånger/vecka och städning var 14:e dag av hans sovrum, tv-rummet, badrum och kök. Det blir litet omvälvande, men efter 3 månader har vi börjat vänja oss. Problemet är bara att det är så många olika som kommer. Nu börjar vi känna igen en del och vet vilka som inte klarar av att träffa hunden. Då får han sitta i tvättrummet och skälla tills de har gått.

Jag utgår från att det blir fler timmar från hemtjänsten om jag ska opereras. Framförallt den vecka jag ligger på Vrinnevi, eller om det blir ett korttidsboende då. Theddy får utackorderas till någon bekant. Vi ska prova på korttidsboende 26-30 mars, då jag ska åka till Grötö. Då får Theddy vara hos Nisses brorsdotter och hennes ungdomar, där han har varit förut.

Undrar hur jag skulle må, om jag inte hade mina vänner, min stickning, mina stickvänner, stick-caféet, min blogg och bloggvänner. Det betyder oerhört mycket för mig och gör att jag håller näsan ovanför vattenytan. Tack för att ni finns där.