Det känns litet bättre

Tack för alla uppmuntrande kommentarer och råd hur jag skulle ta vara på mina ensamma dagar. Nu ska jag erkänna att jag hade tänkt att jag bara skulle vila och rå om mig själv. Riktigt så blev det nu inte. Plötsligt fylldes jag av en brinnande energi och den måste jag ju ta vara på. Sov skapligt den första natten, vaknade bara två gånger och somnade snabbt om. På morgonen kände jag mig utvilad för första gången på länge. På dagen tillbringade jag en trevlig stund hos en stickvän med lunch och balkongstickning.

Eftersom jag har en lång lista på allt som behöver göras här hemma, funderade jag på vad jag skulle börja med. Fylla den nya bokhyllan med cd och dvd kanske vore en lagom uppgift att starta med. Ja, det betydde att jag måste byta plats på stereon och den gamla tv-bänken. Fram med dammsugaren för det var givetvis en del damm där bakom. Ja, varför inte fortsätta och städa hela rummet när jag väl kommit igång. Det är ju i det kombinerade tv-/musik- och läsrummet som KM vistas hela dagarna. Normalt städar hemtjänsten det rummet, men det blir bara där de kommer åt. Jag gillar inte att städa, men när jag väl sätter igång gör jag det ordentligt. Alla böcker i två bokhyllor dammsögs, alla gamla Time och andra tidskrifter sorterades bort. Det blev till slut två hela kartonger som transporterades till en container på returstationen. Efter två dagars arbete var det klart och jag kände mig så nöjd. Vågar inte riktigt tro det, men jag känner mig inte längre mentalt trött. Håller tummarna att det får fortsätta så. Fick också beröm av KM när han kom hem igår förmiddag.

Som en parentes kan jag nämna att jag fållade upp tre par bomullsbyxor, som hängt i garderoben under en längre tid. Det kändes jätteskönt att äntligen få gjort. Det är snart tre år sedan vi målade om huset. Då fick vi lämna en bit omålad på baksidan, som vi inte kom åt eftersom klängrosen var i vägen. Hur många gånger har jag inte retat mig på den fläcken, men igår blev den målad. Först hittade jag en ny pensel och färgen fungerade fortfarande. Så mycket lättare det känns när saker faller på plats.

Har inte helt glömt bort stickningen. Köpte Safran bomullsgarn förra sommaren för att sticka en Buttercup. Nu har jag börjat på den och har stickat färdigt oket.

Mina Selbuvantar och min Starlight i dubbelstickning är projekt som jag stickar på ibland, Dessutom har jag tänkt börja virka rutor eller hexagoner av alla restgarnsnystan jag har. En av mina stickvänner har gett mig massor av tips på beskrivningar. Tycker det verkar vara ett lämpligt projekt att alltid ha med sig i kassen. Glömmer nästan bort att jag virkat 3 OS-mössor, som min granne K ska skicka till dottern och hennes familj på Nya Zeeland till deras skidsemester i slutet av juni.

På onsdag har jag lovat att delta i vårmarknaden på Granens Aktivitetscentrum. Jag kommer att ha med mina vantar och sockor, trots att det inte är rätt årstid. Dessutom har jag några pärmar, börsar, mobilfodral och nyckelringar som jag tar med.

OS 2010 är över

Vilka fantastiska två veckor OS i Vancouver har bjudit på. Många spännande stunder framför tv-apparaten. Elva medaljer totalt är inte dumt. Kunde givetvis blivit fler, om det lyckats för alla förhandstippade favoriter. Men inte den här gången. Nu får vi vänta fyra år till nästa vinter-OS.

Stort tack för alla fina kommentarer rörande mina OS-stickningar. Trots all support lyckades jag inte komma i mål med mina vantar. De ska dock inte bli något UFO utan kommer snart att vara helt färdiga. Måste erkänna att jag halkade in på ett sidospår. Jag hade inte tänkt sticka någon OS-mössa, men vad gör man när en vän ber om hjälp. A-L hade fått en beställning av sin dotter att virka 6 mössor till kommande torsdag. Hon skulle hinna 3 själv och undrade om jag ville virka de övriga 3. Det är klart att jag svarade ja. Hon hade själv skaffat ersättningsgarn från M i Kolmården och överlämnade en garnpåse i fredags. Nu är de 3 mössorna klara (bara litet trådar som ska fästas).