Skönt att vara hemma igen

Kom hem igår och har legat första natten i egen säng och det var skönt, även om jag har jättesvårt att sova. Opererades för en vecka sedan och operationen gick mycket bra och den smärta och de besvär jag hade före operationen är helt borta. Nu är det bara låret ner till knät som är svullet och gör ont genom att läkningsprocessen har börjat och själva såret som är stelt och gör ont.

Måste erkänna att jag mådde fruktansvärt illa de tre första dagarna, då jag inte tålde morfinet. Men som sköterskan sa: "Du får välja, endera ha ont eller må illa". När man sedan bytte ut morfinet, kände jag mig genast bättre och blev jättepigg. Har kunnat läsa "Fyrvaktaren" av Camilla Läckberg och hade bara ca 50 sidor kvar när jag fick åka hem igår. Har stickat på ett par vantar, som snart är klara och bild kommer en annan dag. Alla blev så nyfikna på vad jag stickade och jag fick många fina kommentarer. Personalen var helt underbar och jag hade trevliga rumskamrater, så dagarna gick trots allt ganska fort. En bild på utsikten från sjukhusfönstret.

Nu tar jag mig fram med mina två kryckkäppar och det går riktigt bra. Eftersom jag är helt ensam hemma har jag ordnat så att hemtjänsten ser till mig två gånger om dagen. Nu klarar jag att göra det mesta själv med mat och annat, men det är en säkerhetsåtgärd om något går galet. Får också använda larmet som är installerat för KM. Provade trapphissen men det gick inte så bra, då jag inte kunde sitta på rätt sätt, så nu går jag i trappan med kryckkäpparna. Använder KM:s sjukhussäng som dagbädd, då den går att höja och sänka och är bra att halvsitta och vila i. Känner att det snart är dags att ta mig ner till köket och göra litet lunch, som består av Buffalo Wings värmda 3 min i micron.

Avslutar med att tacka för alla uppmuntrande tankar som tänkts och alla tummar som hållits. Det har verkligen känts underbart att ha stöd av så många vänner.

Äntligen dags

Nu är det bara 3 timmar kvar tills jag ska infinna mig på ortopeden. Har installerat KM på Cedersborg och om en stund ska I (KM:s brorsdotter) hämta Theddy. Känns som det mesta är under kontroll. Har laddat med tidskrifter, böcker och litet stickning. Enligt Kine (som opererades för en vecka sedan) kommer jag inte att orka med så mycket mer än den dagliga träningen, så det lär inte bli så mycket gjort. Vi får se hur det blir.

Jag vet att det är många som kommer att tänka på mig i morgon och det känns skönt. Det är bara att hoppas att allt går bra, så lär jag vara hemma igen på lördag. Får säkert ta det litet lugnt med bloggandet en tid framöver. Däremot ska jag försöka läsa alla andras bloggar, som jag försummat under den senaste veckan.

Inskrivningen klar

Klockan 7 i morse lämnade jag Theddy hos goda vänner för att 7.30 infinna mig på ortopeden på Vrinnevisjukhuset. Möttes av ett vänligt mottagande. Hela dagen var inbokad och började med provtagningar och samtal med sjuksköterska. Vi var flera patienter som samlades, några som skulle opereras samma dag och fyra av oss som ska opereras nästa vecka. Tre knäoperationer och jag ensam med höftoperation. Vi bjöds på kaffe och smörgås, vilket smakade jättegott. Så följde samtal med läkare och EKG. Till min stora glädje var nu blodtrycket tillbaka till normal nivå, dvs 110/80. Måste ha varit en tillfällighet i maj då det låg på 150.

Vi hade tidigare fått en broschyr som innehåller viktig information om allt som rör operationen och den gicks igenom tillsammans med en sjukgymnast. Mycket att tänka på så att man inte sitter eller rör sig fel, hur man ska ligga och vilka träningsrörelser man ska börja med. Mycket givetvis för att undvika blodpropp i benet. Därefter följde för min del ett samtal med arbetsterapeuten, som gick igenom olika hjälpmedel som man ska använda. Jag känner ju till det mesta sedan tidigare, men fick tips om hur jag ska använda griptång och strumppådragare. Dagen avslutades med samtal med narkosläkaren, som förklarade att jag får ryggbedövning och en avslappnande spruta, som jag själv får bestämma styrkan på tillsammans med narkossköterskan. Vill absolut sova och inte känna någonting av det som sker under operationen. Bestämdes att jag får läggas in redan på tisdag kväll för förberedelserna inför operationen den 23 september.

Det blev några stunder för stickning. Håller på med ytterligare ett par vantar, trefärgade i blått, rosa och vitt. Hann också titta in till Kine och få en liten pratstund med henne. Hon opererade sitt knä i måndags och kände sig skaplig idag och får åka hem i morgon torsdag. Vi bestämde att vi får ha ett eget stickcafé hemma hos mig, när vi känner oss litet bättre.

Tack för alla uppmuntrande kommentarer. Det känns så fantastiskt att så många tänker på mig och önskar lycka till med operationen.

Färdigstickat och liten lapptäcksträff

Den här veckan har ett par vantar och ett par sockor (årets första), som är Stickameras septembersocka, blivit färdigstickade.

Eftersom jag har haft ont i min höft under en längre tid, har jag inte orkat fortsätta med den "lilla lapptäcksgruppen". Vi är 5-6 damer som under flera år träffats några gånger per termin hos Minneva och gjort litet olika projekt. För att inte helt tappa kontakten träffades vi idag över en kopp kaffe på Vetekornet. Tyvärr saknades G som också ska opereras den här veckan. Vi hade en trevlig pratstund och vi bestämde att vi ska träffas igen i början av 2010 för att diskutera om vi ska fortsätta med gruppen och hitta något lämpligt projekt att göra.

I morgon är det dags för en heldag på ortopeden på Vrinnevisjukhuset. Jag ska ta prover och EKG, prata med läkare, sjukgymnast och arbetsterapeut. Har laddat med både stickning och en bok. Jag ska till avd. 9 och räknar med att jag kommer att träffa Kine, som opererade sitt knä där igår. Känns litet pirrigt ju närmare operationen det kommer. Har nu fått besked att KM ska vara på Cedersborg, där han var på växelvård för 2 år sedan. Inte så roligt ställe, men fördelen är att man har rehabgymnastik där, så han inte behöver göra uppehåll med träningen under veckorna han är där.

Hjälp av hundkurator

Under det senaste halvåret har det hänt stora förändringar i Theddys liv, vilket gjort att han känt sig något "förvirrad" och blivit mer skällig än vanligt. Pumin är en vall- och vakthund och vill gärna påkalla uppmärksamheten genom att skälla. Normalt sett ska det inte vara alltför störande, men eftersom hans rutiner har rubbats, har även hans beteende ändrats.

Det börjar med att varje morgon kommer två damer från hemtjänsten för att ta hand om husse. Eftersom flera av damerna är hundrädda, måste jag stänga in honom i tvättrummet när de kommer. Det gillar han inte utan skäller en lång stund. Hjälper inte att jag säger NEJ! Två gånger i veckan lämnar vi husse på aktivitetscenter och då skäller han i bilen när vi närmar oss Granen. Den största förändringen är väl trots allt problemen med min dåliga höft. Han märker att jag har ont och att jag har svårt att gå, vilket gjort att jag varit en sämre flockledare. Det innebär också kortare promenader och mindre aktivitet med följden att han får mindre utlopp för sin energi. Märkte att han mådde mycket bättre när vi var i Stockholm i helgen, då han fick gå långa promenader med min bror och svägerska.

För några veckor sedan tog jag kontakt med Lotta Petersen på Hundforum för att få hjälp och vi har träffats fyra gånger för råd och träning av Theddy. Han är enligt Lotta en mycket smart hund och har lätt att lära sig. Nu hänger det bara på mig om vi ska lyckas. Till min hjälp har jag utrustat mig med en blomspruta som jag ska använda och ge honom en liten sprut när han skäller och jag sagt nej. Tystnar han då ska han få beröm och eventuellt en liten godis. Tycker att han blivit bättre i bilen och skäller bara lite.

Har också haft problem när vi möter andra hundar och igår skulle vi promenera tillsammans med Lotta. Gick över förväntan när vi mötte en liten hund, som han aldrig klarat tidigare. Nej och en sprut från Lotta och han blev tyst. Så gjorde vi en sväng med bilen och han var tyst hela tiden till min stora glädje. Så fick han också möta Lottas nyförvärv, en 8 månader gammal border collie, och passerade henne flera gånger på gatan och det gick mycket bra. Slutbetyget Theddy fick av Lotta var MVG. Nu ser jag fram emot att få operationen överstökad, så att jag kan komma igång med långa promenader och vi återgår till normala rutiner igen. En bild på Theddy som ger Lotta en beundande blick. Tack Lotta och lovar att höra av mig hur det går.

Hemma igen efter fantastiska dagar i Stockholm

Vet inte riktigt var jag ska börja, men jag tar det i kronologisk ordning. Fredag middag packades bilen med KM, Theddy, rullstol, rollator och allt annat som skulle med inklusive stickning. Resan till Täby gick bra och jag hade inget större problem med höften. En lugn kväll i min brors och svägerskas sällskap. Lördagen blev det tunnelbana till söder och stickcafé hos Marias Garn. Utöver Maria och Linda träffade jag ett härligt gäng och det skrattades och fnissades. Ja, litet stickades det också och klappades garn. Undrar liksom Maria om det var något speciellt med kaffet.

Började på ett par nya sockor Sunday Swing, Stickameras septembersockor, med ett enkelt mönster som inte behöver så mycket koncentration. Mina vantar med mönster i flera färger är inte så lämpliga att sticka på, om man samtidigt vill prata.

Jag köpte Drops stickhäfte nr 116, där det finns en mängd mönster och inspiration till nya vantar. Efter stickcaféet hade jag stämt träff på barnbokhandeln Bokslukaren med min skolkamrat K för en pratstund. Det är trevligt att fortfarande ha kontakt efter många år sedan vi slutade skolan och vi försöker att träffas i samband med att jag kommer till Stockholm.

Söndagen började med ett efterlängtat besök hos min väninna U som bor i Hässelby (Järfälla). Jag är så glad att jag fick tillfälle att träffa henne nu, då jag inte kunde komma till hennes födelsedag i april. Hon har varit sjuk sedan förra sommaren, har fortfarande mycket värk. Efter en mycket trevlig prat- och kaffestund skjutsade hon och hennes man mig till det nystartade stickcaféet vid Riddersviks Gård, där jag träffade Boel, Marie, Linda och Gunilla och många fler. Tack för en mycket trevlig stickstund i det fina vädret. Återkommer gärna om jag får tillfälle vid nästa Stockholmsbesök.

Stockholmsbesöket innehöll också besök för KM på Sophiahemmet, hjärtläkaren på måndagen och neurologen på tisdagen. EKG, ultraljud av hjärtat, blodtryck var mycket bra och läkaren helt nöjd. Neurologen konstaterade att rehabgymnastiken under våren och sommaren har stärkt KM, så han kan röra benen mycket bättre och kan ta några steg om han får hjälp och stöd, då balansen saknas. Men usch för Stockholmstrafiken. Vi skulle vara på Sophiahemmet klockan 9 på tisdagen och startade från Täby före 8 och hamnade i kö från Riksmuséet och in till Roslagstull och fick köra på etten hela tiden. Klockan 9.02 var vi framme. Alltså mer än 1 timme. Då gick hemresan bättre från Sophiahemmet till Norrköping under 2 timmar.

Skönt att vara hemma, men allt har fungerat så bra. Tack vare min bror och svägerska, som tog hand om maken och hunden, fick jag göra allt jag planerat och känner mig verkligen nöjd med resan.

Stockholmsresa

Fredag middag styr vi färden mot Stockholm, där vi ska tillbringa några dagar och bo i Täby hos min bror och svägerska. Den egentliga anledningen är att KM har två läkarbesök inbokade på Sophiahemmet måndag och tisdag. När jag såg att höstens första stick-café hos Marias Garn ska starta på lördagen den 5 september, fick jag sådan lust att vara med att jag bad Km att vi kunde åka till Stockholm redan på fredagen.

På söndagen ska jag först besöka min väninna U, som är sjuk sedan över ett år tillbaka och som jag inte träffat sedan förra sommaren. Det ser jag verkligen fram emot. Hon bor i Hässelby och vad passar bättre än att vara med på ett nytt stick-café som startar i Hässelby/Vällingby på söndagen. Där ska jag träffa min bloggvän Saltflingan i verkligheten, vilket ska bli mycket trevligt.

Ser verkligen fram emot min välplanerade helg och hoppas bara att höften inte krånglar för mycket när jag ska köra till Stockholm och åter.

Tankar kring årstider

Idag är det den 1 september och det har varit riktigt varmt under dagen, nästan 25 grader. Nätterna är kalla och det blir fort mörkt på kvällen men det det är härligt när solen skiner. Är nog en riktig sommarmänniska som älskar att klä mig i shorts, T-shirt och sandaler. En riktigt fin höst kan gå an och det bästa med våren är att man längtar till sommaren. Däremot tycker jag inte alls om vintern. Kanske gjorde jag det när jag var barn, men nu är vintern bara besvärlig. Endera är det bara slask och grått eller så kommer det mycket snö. Man måste vara rädd för att inte halka (med tanke på mina till vintern två höftproteser). Ja, så är det ju snöskottningen som är ett stort problem. Speciellt när plogbilen har plogat upp en ordentlig vall framför vår infart. Nu gäller det att njuta av det sista som finns kvar av sommaren och tiden fram till operationen.

Igår fick jag insatt min "krona" hos tandläkaren. Skönt att det blev klart innan operationen. När jag var klar gjorde jag en sväng förbi den berömda kaktusplanteringen i Karl Johansparken, då den ligger alldeles bredvid tandläkarens mottagning. I år är det Holmens 400-årsjubileum man uppmärksammar och här är några bilder därifrån.




Ett stort tack för alla uppmuntrande kommentarer gällande operationen. Det ska bli så skönt när det är över och jag är övertygad om att det kommer att gå bra. Har ju inte haft några problem efter den förra operationen i februari 2002 och turligt nog det blir samma läkare som ska operera mig den här gången. Det känns tryggt.

Har nu återgått till den vanliga vantstickningen efter att ha stickat 3 sjalar och ett par tvåändsvantar. Bilder kommer senare.